Jag tror att det var skönt att skriva av mig igår, så jag testar igen. Som den egentliga uppmärksamhetshoran jag är så har jag såklart kollat statistik över bloggen. Det verkar som att ingen har läst....än. Det är väl både postitivt och negativt, men leder likväl till------>nojja. Kvällens ämne. Det är tydligen min nya grej. Jag nojjar över allt. Har en konstant känsla i magen av att något kommer att gå åt helvete, en slags oro för fan vet jag. Den är uthärdlig nästan jämt, men händer det minsta lilla grej som jag kan tolka som..ett hot mot mitt mående eller min idé om hur min tillvaro bör vara, antar jag, så blir det jobbigt. Min vän tror att jag bara skulle få psykofarmaka om jag bad om hjälp från vården, och jag tror inte att det är far fetched direkt, med tanke på vilka underverk högerpolitik , både förtäckt sosseljug och uppenbart moderatförtryck, kan göra för minskade resurser. Så det är uteslutet, jag har sett för mycket skit alldeles för nära mig för att ens se medicinering som ett alternativ för mig. Jag är dessutom inte säker på att jag egentligen mår "dåligt". Jag tror inte det, jag är oförskämt nöjd med stora delar av mitt liv, men det verkar som att det skulle vara ganska lätt att rasera den uppfattningen.  Fan, det känns redan bättre av att skriva. Men, fuck me, vad jag inte borde skriva så här personliga saker. Det är inte OK.

Träningen hjälper verkligen. I alla fall när jag är mitt uppe i den, och en stund efteråt. Sen kommer det krypande igen. Mer träning alltså. Tyvärr inte fysiskt möjligt, jag känner att jag ligger lite över gränsen för vad jag egentligen orkar med.

Att prata med vissa människor hjälper också, på olika sätt. Mina vänner lyssnar, och framförallt finns dom där för att underhålla mig, som små apor. Mest gorillor, en och annan babianjävel också.

Pratade väldigt länge i telefon ikväll, med hon som är speciell. Mycket skönt. Hon säger rätt saker, hon gör mig glad. Lite frustrerande, hon är långt borta och snart längre bort länge. Men sen, sen som fan, sen är jag där. Det blir fint.

Jag tror att det handlar om att jag inte har strukturen. Hon sa en sak som fastnade lite extra. Jag försöker styra allt kring mig eftersom jag inte kan styra mitt inre, och därför tycker jag att det är jobbigt när det avviker från min idé om det optimala, vad som borde hända just nu.

Jag kräver bara en säl, en igelkott och uppmärksamhet och uppskattning dygnet runt..inte mer.


Oh yeah
I know I'm not broken
A little cracked
But still I'm not broken
I wanna laugh but I think that I'm choking on reality

Sjukt längesedan jag skrev något här. Vet inte riktigt varför, men man kan väl dra slutsatsen att jag har haft en del annat att tänka på. Nu kände jag dock för att häva ur mig något, vetefan vad, och vetefan om jag suddar ut det eller om det blir kvar. Någon inspirerade mig.

Jag har ingen aning om vad jag vill skriva på den här bloggen längre. Det har varit mycket gnällig humor, och vardagsrapporter som antagligen inte är intressanta för någon annan än mig och mina nära. Men fuck it, det är inte mycket jag har en aning om längre. Jag har blivit av med viktiga fasta punkter i min tillvaro, på gott och ont. Det är här, precis här, jag måste hejda mig. Det är här jag måste bli mer..luddig. Integritet är viktigt, både för min egen skull och andras.

Jag är singel nuförtiden. Fan, jag hatar ordet singel. En singel är den där snubben som definerar sig själv utifrån det faktum att han inte är i ett förhållande. En singel är den där dryga jäveln som limmar på allt som visar sig ute. En singel är den där sorgliga jäveln som står och ser desperat ut på krogen fem i två. Som den där stackars jäveln på skoldiscot som aldrig fick dansa, hur jävla hårt han än körde hundblicken. Jag är själv.

Jag är själv. Det känns bättre. Jag kan, för en gångs skull, sätta mig själv i första rummet. Det känns skönt, jag är fri att följa mina egna impulser utan mycket eftertanke. Samtidigt är det skrämmande. Jag är jävligt van, för att underdriva som en motherfucker, vid strukturen och rutinerna i ett förhållande. Hela min tillvaro känns aningen luddig i kanterna nuförtiden, även om jag såklart har sett till att skaffa nya rutiner. Men det blir ändå inte samma sak. Det är bra, det är nödvändigt för att jag ska lära känna mig själv, men jag är ett vanedjur, precis som du.

Jag tycker om mig själv mer och mer. Jag blir mer och mer säker på vem jag är och vad som är viktigt för mig. Jag har växt mer som person det senaste halvåret än vad jag gjort på flera år. Indien gav mig så fruktansvärt mycket, jag fick en helt annan skärpa i min sociala medvetenhet, jag fick perspektiv som gör mig till såväl en argare som gladare människa. Det arga har gjort mig starkare, socialpolitiskt och ideologiskt sett, det glada har gjort mig till en uppskattare av the lesser things in life.

Jag har tagit beslut som har varit blytunga och värnat om mig själv och min..stolhet? Integritet? Mitt hjärta? Allt det där, och det är jag så jävla glad för. För det innebär att jag idag kan se på mig själv, skärskåda min person, och inte bli besviken.

Jag har kanske inte det mest stabila psyket/känslolivet/måendet längre, men topparna blir högre och dalarna grundare (när jag ändå är inne på det pretentiösa spåret är det lika bra att fucka ur totalt). Det finns många runt mig som jag växer av, mina vänner och familj. Det finns en som jag har släppt nära, en ny människa. Hon gör mig glad. Hon är milt sagt väldigt intressant.

Jag saknar Örebro, mina vänner där. Studentlivet, som låter mig lägga upp min tillvaro relativt fritt. För tillfället jobbar jag kontorstider, och det dödar mig. Inte så dynamiskt och flexibelt i veckorna om man säger så. Hösten kommer bli helt nytt hela tiden. Jag ska bo själv. Har gjort det förut, men då var det av och på hela tiden. Nu är det av. Hur kommer jag må av det? Fan vet, men det ska bli kul. Eller iallafall spännande. Kommer antagligen att träna ihjäl mig. Träning är min nya drog, istället för trygghet..och kolhydrater. Jag mår vansinnigt bra fysiskt, klarar av saker som jag skulle dött av för bara tre-fyra månader sedan. Min kropp och jag kommer bättre överens än någonsin.

Jag vet fortfarande inte riktigt om jag vill släppa det här från mig. Det är ju jag som alltid skäller om folk som hänger ut sig på nätet. Jag gör en deal med mig själv, kommer under inga omständigheter länka min blogg från fejjan. Vill någon ojja sig över vilken jävla mediehora jag har blivit så får dom fan ta sig tid att googla mig.

...till Thane och Mumbai, sen Goa och Kerala.

Idag har vi varit pa National Center for Advocacy Studies har i Pune. Vi fick en kort presentation av deras arbete, som gar ut pa att bevaka marginaliserade gruppers intressen. Efter det hade vi en svinigt bra och intressant forelasning/diskussion om neo-liberal globalisering, den som pagar just nu. Folk drabbas otroligt hart av detta i indien, sarskilt bonderna. Pa 145 ar har 200.000 bonder tagit livet av sig, mycket pekar pa att det till stor del hanger ihop med de saktioner som World Trade Organization har skapat mot statligt stod for inhemskt jordbruk...sjukt, men mycket intressant.

Nar vi kom hem bokade vi tag mellan Goa och Kochi i Kerala, samt flyg hem fran Trivanderum till Mumbai med pick up i Mumbai och buss hem till Pune. Ganska precis 1000 svenska kronor, billigt och bra!!! Vi ska vara i Goa en vecka och Kerala en vecka. I Kerala ska vi aka flodbat och jag har gett mig fan pa att ata skaldjur atminstone en gang, jag tror att jag kan gilla hummer och krabba!

Peace in the middle east//Haddam Sustain

Sjukt..ett cafe dar jag och  mina vanner brukar hanga..sprangt i smabitar. Usch, det kostade manga liv. http://www.dn.se/nyheter/varlden/bombdadet-i-indien-hotar-samtal-1.1045175

9 doda, 50 skadade, samma omrade som vi skulle pa konsert i. Alla ar OK i var grupp, ingen var dar nar det hande!

Igar hade vi var sista dag pa muktangan. Vi hade en forelasning om
ISO, inte sa javla kul kanske, sen at vi lunch och sen slutade vi. Vi
tankte som sagt ga pa rockkonsert i Koreagon Park (samma omrade som
German Bakery, som sprangdes), vi skulle aka precis nar Lakshmi ringde
och berattade om explosionen. Det ar konfirmerat att det var en bomb,
inte en olycka. Vi akte istallet till en krog nara var lagenhet och
drack pilsner och snackade skit med indier, jattetrevligt!

Idag har vi haft seminarium med Lakshmi, gallande forra veckan. Vi
fick aven de sista detaljerna infor Thane/Mumbai som vi aker till pa
tisdag. Nu ska vi ga och kaka pa en lokal liten restaurang. Kollage.
Jag ska nog ata en Chicken Tikka Masala...mums!!!

I onsdags var vi pa Muktangan igen. Vi borjade dagen med att en Ward Manager berattade for oss hur hans jobb sag ut. Han blir liksom mellanhand mellan patienten och counellors, vardpersonal och har aven en del med kontakten mellan patienterna och deras familj att gora. Dessutom fungerar han som en slags avdelningschef som ser till att allt flyter pa.

Efter det fick vi vara med pa en utskrivningsceremoni, den holls dock pa Maharati (det lokala spraket har i delstaten Maharastra), sa vi fattade inte sa mycket. Efter det hade vi en stunds interaktion med nagra aterfallspatienter som berattade om sin situation, och vi stallde en massa fragor till dem. Det ar en stor skillnad mot Sverige, jag tvivlar pa att ett gang studenter skulle tillatas att komma sa nara inpa en intagen pa ett behandlingshem. Den personliga sfaren ar..mindre, om inte oexisterande. Pa eftermiddagen hade vi tva forelasningar, en om Anger Management, som var valdigt intressant, och en om HIV and AIDS related to abuse, den var bra, men killen som holl i den var inte hundra pa allt han snackade om.

Igar pa Muktangan hade vi forelasning av en kvinna som jobbar med familjeterapi, mycket intressant. Efter det fick vi besoka koket, som har anstallt manga av tidigare patienters fruar. Jag bakade chapati (runt, kjukt brod tyo som tortillas), och jag var mycket battre an tjejerna. Great success! Efter det fick tjejerna ga en runda pa kvinnoavdelningen, men inte jag och Leo. Det ar mycket mer sa har i indien, bade fran intagna och personal. Jag och Leo satt och pratade skillnader och likheter mellan Sverige och Indien med en kvinnlig psykolog och en kille som jobbar pa muktangan, jattetrevligt. Efter lunch sag vi en "dokumentar" (en spelfilm om ett verkligt problem alltsa=)) som handlade om sprutmissbruk och riskerna med det.

Igar nar vi kom hem var jag helt slut, sa vi slappade och spelade MIG hela kvallen.

Idag akte vi till Muktangan redan vid halv nio. Rikshawchaffisen tog en omvag (han sa att han visste var vi skulle, men han hade ingen aning, vi fick guida), sa det blev typ 40 rupees dyrare an vanligt. Nar vi kom fram borjade han tjaffsa om att vi skulle betala mycket mer an vad som stog pa tariff, och han var riktigt otrevlig. Jag lackade ur som fan och halvskrek at honom: "You took a detour, you lied about knowing the way, and now you have the guts tryin to hustle us?" Han borjade tjafsa tillbaks pa marati, och jag borjade lacka ur pa riktigt, men Anna och Lisa lugnade ner mig och sa att det var bast attbara ga. Hatar att manga hela tiden ska halla pa och hustla, drygt i langden. Jag forstar  verkligen Gabbe som nastan hamnade i slagsmal med en av dom!

Anyhoo, idag fick vi vara med, i par om tva, pa admission procedure och medical procedure. Mycket intressant, men annu en gang paminns man om deras obefintliga personliga sfar..det skulle aldrig vara ok i Sverige, och darfor kanns det verkligen som ett privilegium att fa vara med. Pa admission sa ville inte snubben (alkoholist) skrivas in, men hans familj overtalade honom! Medical procedure var som en vanlig lakarundersokning, dom vill mest veta om det finns nagot de behover atgarda. Eftersom vi gick i par om tva sa blev det mycket dodtid, och det var segt. Efter lunch hade vi en forelasning om follow-up och awareness programs. De anvander sig bla av street plays, improvisationsteater pa gatan. Sjukt intressant!

Imorgon gor vi sista dagen pa muktangan, sa vi ska nog sjunga och spela ngt, indier gillar och forvantar sig sant! Sondag ar seminarium...ingen rast ingen ro.

I sondags hade vi seminarium med Lakshmi pa hennes skola. Vi diskuterade veckan som hade varit och aven lite planering for avfarden till Mumbai och Thane (forort till Mumbai). Vi aker nasta tisdag, och efter var vistelse dar sa ar det redan dags for semester. Jag, Carro och nagra andra i gruppen ska aka till Kerala forst, och sedan ta Goa pa hemvagen mot slutet av semestern. Tiden gar sjukt fort!

Igar borjade vi var vecka pa Muktangan Mitra, ett hem for missbrukare av olika slag. Stallet ar jattefint och ger ett mycket seriost intryck. De jobbar utifran 12-stegsprogrammet, Rational Emotive Behavioral therapy, familjeterapi och en massa annat. Igar hade vi tva forelasningar med fd missbrukare, bada av brown sugar heroin och alkohol. Efter det hade vi "interaction with after-care friends", personer som hade valt att stanna efter den forsta behandlingen, da de inte kande sig redo att ga ut i samhallet igen.

Igar kom aven tva av de indiska studenterna som guidade oss forsta veckan forbi och halsade pa. En av killarna spelar lite gitarr, och jag namnde for honom att jag kanske skule fa problem att ta med mig guran hem pa flyget, sa han var sugen pa att kopa den. Vore ju ett smidigt satt att losa det problemet

Idag hade vi en introduktionsforelasning om sjalva centret och deras arbete, sen fick vi se en film om HIV/AIDS. Filmen va producerad for att informera manniskor i Indien om sjukdomen, da det ofta ar bristen pa kunskap som skapar problemen. Det var aven en grupp japanska studenter med oss idag, mycket oklart vad de hade att gora pa ett missbrukscenter, men det fanns sakert nagon anledning.

Nu har vi nyss kommit hem, och jag ska snart ga upp till lagenheten och vila en stund. Schemat ar verkligen pressat, vi "jobbar" just nu sju dagar i veckan

Nu mar jag battre, har skitit fast form idag. Great success!!! Tog immodium och dimor, det hjalpte tillslut!

Har kommer en liten sammanfattning om vad jag har gjort i indien de senaste dagarna.

I tisdags var vi till en by som heter Raelengong Sidi. Det ar en mycket speciell by pa manga satt. For 30-40 ar sedan borjade en man fran byn att se att utveckling behovdes. Det var fattigt, svart att fa vatten till alla och alkoholmissbruket och efterfoljande valdsbrott var hoga. Han bestamde sig for att forandra byn radikalt. Han, tillsammans med byns kvinnor och nagra man, satte upp fem nya regler;

1. inga droger, inte ens tobak, far brukas i byn. Denna regel var svar att fa igenom, men det lyckades tillslut.
2. Sma familjer, max tre barn. Detta for att fa resurserna att racka langre.
3. Inte lata boskap beta fritt, detta sliter pa marken. Ta maten till djuren istallet for tvartom.
4. Inte hugga ner trad. Trad anses vara en viktig del av ekosystemet, och att hugga ner dessa forsamrar miljon.
5. Obligatoriskt arbete, alla maste hjalpa till efter sin formaga.

Genom att efterleva dessa fem enkla riktlinjer har Raelengong Sidi blivit en forebild for byar over hela indien, och aven fran andra delar av varlden. De har fatt otaliga priser, och de utbildar politiker, andra byledare och alla mojliga i hallbar lantlig utveckling.

Vi fick aven chansen att vara med i en dokumantar som spelades in, dar vi fick saga nagra meningar om vart intryck av byn. Filmmakaren var en riktigt skoning som efter detta ledde oss i en enkel meditationsovning. Skitfrant!

I onsdags var vi uppdelade pa olika organisationer, och jag fick aka till ett barnhem for barn mellan 3-18 som ar fodda med HIV. Valdigt gripande, men samtidigt vansinnigt inspirerande att se deras arbete med dessa barn. Ungarna var hur skona som helst, precis som vilka kids som helst. Vi lekte, sjong sma grodorna och besokte alla delar av barhemmet, som var mer som en by. Valdigt trevlig dag! Fick dessutom aka lokalbuss dit, en upplevelse...inte varje dag man hoppar pa och av en buss i farten!

I torsdags var vi pa ett av asiens storsta fangelser, Yerwanda Jail. Det var inte alls som jag hade tankt mig. Jag hade en bild nagonstans mellan Midnight express och bangkok hilton, men tji fick jag. Det var gront och otroligt vackert inne pa fangelseomradet. Fangarna verkade harmoniska, detta kan nog ha att gora med yogaklasserna och meditationsstunderna de har varje dag. Jag och Leo fick besoka mansfangelset med 3000 interner, och tjejerna fick tyvarr bara besoka kvinnofangelset. Jag och Leo blev guidade av Dr. Kumbar, en riktig skoning!!!

Efter det skulle vi till SOS barnbyar, men jag akte pa skitsjuka och feber och lag hemma resterande torsdag, och aven foljande fredag da jag egentligen skulle till Sasoon hospital och SOFOSH, en adoptionsverksamhet inom sjukhuset. Tyvarr sa bommade jag, men skiter man laserstralar sa far man stanna hemma!

Idag hade vi avslutningsceremoni pa Bharati Vidya Peeth, universitetet som vi har varit kopplade till denna vecka. Det oppnade med en forelasning om Urban Stratification and development, hallbar utveckling och problem kopplade till staders expansion. Sjukt intressant. Sen var det dags for show! De indiska studenterna var ungefar 100% mer forberreda an vi Svenskar, med bamboo dance, traditionell dans och musik, religiosa cermonier och allt moljigt. Vi gav en presentation av sverige, vara distinkta arstider och sjong nationalsangen, sankta lucia, staffan stalledrang, idas sommarvisa och sommartider (jag lirade gura pa den, fett!)

Nar cermonin var over skulle det saklart tas tusen foton, mailadresser skulle bytas och hander skulle skakas. Tillslut lyckades jag och Leo fly, hem till lagenheten och kasta i oss lite krubb, sen ner pa sta. Kopte ett par till Ali Baba-brallor, tva t-shirtar och Duma Key av Stephen King, pocketutgava.

Nu ska vi snart ga uppp till lagenheten igen, dags for mat och kanske en ol, om inte magen protesterar=)

Imorgon ar det seminarium och pa mandag borjar cirkusen igen, sex dagar pa Muktangan, ett hem for missbrukare. Ingen rast, ingen ro. Men, som skoningen Dr. Kumbhar sa, an empty mind is a devils home. True dat!

Idag har vi borjat var praktik pa allvar. I morse akte vi med rikshaw till ett universitet har i Pune, dar vi blev valkomnade av studenter som laser en masters i social work, det kan alla gora oavsett tidigare bachelors degree. Vi fick prick i pannan och en ros, sen sjong dom lite. Efter det presenterade dom oss kort, och sen pratade nagra av fakultetsmedlemmarna om socialt arbete i indien, bara valdigt kort. Efter det hade vi en skitbra forelasning om Tribal Art & Crafts relaterat till empowerment. Forelasaren hade fem degrees, och var doktor i antropologi. Han hade skrivit 37 bocker, varit inblandad i 25 dokumanterar, orakneliga forskningsartiklar och var dessutom shaman! Imponerande ar bara fornamnet!

Efter det akte vi hem till en indisk tjej, som laste masters. Hon var gift och hade tva barn, och att hennes man tillat henne att studera och vilja arbeta sags som en mycket ovanlig och otroligt modern sak av de andra studenterna. Dom bodde i en tvavaningsvilla, hade tva barn och mannen var advokat, sjukt trevlig. Han sa "if you ever get in any kind of trouble here in India, call me and I'll fix it". Han ville aven att vi skulle komma och halsa pa igen, sa det kanske vi gor! Jag var dar med nagra fran min grupp och ett helt gang studenter. Dom bodde med svarforaldrarna och mannens bror och dennes fru. Vi at god mat, drack chai (inte gott) och pratade allt mojligt. Supertrevligt!!!

Imorgon ska vi till raelengong, en by tre timmars bilfard fran Pune, dar vi ska besoka ett Rural Development project. Det kommer att bli en intressant, men lang dag.


Nu ska jag sanka en kingfisher och lira lite gura, relaxation all across the nation.

Smell you//Haddam Sustain

Indien ar fantastisk, men aven
forjavligt...fattigt som fan, barn som bor under presseningar pa
trottoaren och folk som inte har mat for dagen.

Naste vecka ska vi vara tillsammans med studenter fran ett University
of social work, vi ska dels ha teoretiska seminarier, och dels aka pa
olika besok. Imorgon ska vi hem till en students familj och ata lunch,
ska bli intressant. Lakshmi (var handledare)har instruerat dem att laga "safe food",
sa det kanns bra att veta att vi inte behover ata rosa kyckling och
dricka kranvatten!! Det ar nagra i andra lagenheten som har varit lite
halvrisiga i magen, men jag kan ata vad som helst!

Igar hade vi filmkvall, gjorde om "vardagsrummet" till biosalong,
kakade chips och kollade pa into the wild. Sjuukt trevligt! Idag ar vi
lediga, ska snart ga och ata lunch, kanske veg buffe for 10 kr, kanns
helt OK!

Tjena alla presumtiva lasare! Har kommer rapport fran indien, lite smidigare an att maila alla!

Forsta intrycket av indien var att det ar sa annorlunda fran sverige
som det kan bli!!! Jag sov lite pa planet, sa det var skont! Tre
timmar i en sliten minibuss for att komma t Pune och lagenheten, som
ar spartansk men supermysig. Sondag tog vi det chill och holl oss vakna
for att inte vanda dygnet. Mandag gjorde vi stan i pune (ca 4 milj
manniskor bor har..stort!) Vi har lart oss att ga over gatan,
livsfarligt, och akt rikshaw, skitkul! kopte en akustisk gura for 500
spann!

Igar var vi och firade republic day pa Lakshmis (varan projektledare)
skola (hon ar typ rektor). Barnen sjong sanger och de hissade flaggan,
mycket likt en svensk skolavslutning, men med tusen ggr mer disciplin!
Efter det akte vi till centrala Pune med var guide Avi, en kille som
ar 21. Han tog oss till lite affarer, och sen at vi lunch och akte
tbaks till lagenheten. Vi vilade en stund, at en latt middag och sen
akte jag, Leo, Anna PM och Lisa med rikshaw till Pune Central, som ar
ett kopcenter (typ ahlens men fem vaningar). Jag hittade skitsnygga
tshirts, men allt var for litet.

Idag har vi varit helt lediga, sa jag, Leo och Carro W passade pa att
aka till SGS Mall, som ar riktigt lyxigt och vasterlandskt. Jag kopte
ett par skitsnygga skogsgrona converse all star for 200 svenska, och
en adidas wctjacka, som ar nagot mellan morkbrun och morklila, for
under 200. Allt detta pa riktiga officiella affarer, sa det ar inte
fake, helt sjukt billigt. Nar vi akte rikshaw hem blev vi blasta pa
trettio rupees, som ar fem kronor, men det var anda drygt.
Gubbjaveln som korde vagrade ge sig, trots att vi korde pa tariff
(prislista), och ville ha hundra ist for sjuttio rupees. Skitsned blev
jag, men orkade inte dra igang ett tjafs, da man inte har en aning om
hur de reagerar. Pick your battles, sanna ord..Nu har jag och Leo varit och kopt nagra kingfisher
beer, och sitter just nu pa spidernet internetcafe och surfar lite.
Snart dags att ga hem och kaka middag, Maushis (kvinnor som lagar mat och stadar i lgh) har lagat ngt som
luktar sa sinnessjukt gott!!! Ikvall blir det slappa, eller kanske ut
en svang, vi far se. Imorgon ska vi ha seminarium pa Lakshmis skola,
blir sakert intressant!

Det ar helt sjukt intressant och kul att vara har, i det riktiga indien langt fran glossy tourist brouchures och beach parties. Mycket som man ser ar riktigt jobbigt, och det ger en hel del perspektiv pa tillvaron. Barn som bor under en pressening pa gatan, nakna tiggare och handikappade manniskor. Sverige ar sa skyddat, har rader djungelns lag

Stay tuned!

Odenbacken, fredag kväll, 20:00. Tobbe har nyss kommit hem från gymmet. De nya ryssfemmorna kombinerat med efedrinet gav verkligen skönt pump i triceps, men han mår ändå lite dåligt. Anette har lämnat honom, hon sa att hon var trött på att han slog henne på käften efter sina adrenalinpumpande gympass. Tobbe vet att hon ljuger, alla vet väl att tjejer som Anette gillar en riktig karl som vet var skåpet skall stå! Han slänger på nya Takida-plattan och slår upp en jäger/red bull. Dax-vaxet i håret luktar fortfarande fresh, det har inte fått den där undertonen av härsket smör än. Snart kommer Krippa över, då ska dom vrida på basen på surroundsystemet Tobbe köpte på Biltema för 495:-, och sen blir det en taxi till Nobel. Ikväll ska Tobbe ta en oxfilépizza med extra beasås, det är hans ätardag. Kanske en vända Jack Vegas, om han vinner ska han lyxa till det med en Ragnar och ett par-tre lakritsshots. Hoppas bara inte att den där jävla vakten nekar honom. Bara för att han råkade ta ut sin aggression på en gubbjävel som var där för att hämta en pizza förra helgen, gubbfan kollade ju snett på Tobbe när han skojade lite med den där sextonåriga snyggingen som hade kommit in på falskleg. Tobbe tog henne bara på brösten och vrålade "ärukåtnueller" lite grand. Det vet ju alla att tjejerna gillar, det gjorde i alla fall Anette. Jaja, annars har säkert Napoli öppet, där har dom dessutom en riktigt najs widescreen där dom brukar visa lite sköna k1-fighter. Det är en manlig sport.

...skola igår, 0915-1600, nu: ledigt resten av veckan. Visst, har en föreläsning, men den skippar jag. Har hittils inte varit på en enda föreläsning av representanter för brukarorganisationer och liknande som har varit något att ha, och jag misstänker att denna inte kommer att bryta trenden. Så, ledig alltså. Ska läsa en hel del kurslitteratur, men det är så intressanta ämnen så det känns inte ens som skolarbete.

Spelar idag på Tärnafestivalen med Feber, första giget sedan Linköping. Ska bli hur kul som helst. Igår kom T hit och lirade med mig och B, och det var helt fantastiskt roligt. Lät förbannat bra! Den 19 september lirar vi på kulturnatten, kom och kolla om ni är i/inärheten av Västerås!



Snubben till höger är inte med längre, vi är numera en tung trio.

Nu: Morgonpromenad med bra musik i lurarna.

Sen: Dusch, lunch, tätt följt av bilresa mot Surahammar för att plocka upp T.

Senare: Gig

Ännu senare: Utgång, förhoppningsvis.

Ha det!

...är en artikelserie i DN´s webupplaga (möjligt att den finns i papperstidningen också, det har jag ingen koll på) där en utvald lantis, alltså en individ som inte bor i sthlm, får svara på frågor om just sthlm samt förklara varför i hela fridens namn som de har valt att inte slå ner sina bopålar där. Huvudsyftet med denna artikelseroe verkar vara att låta icke-sthlmarna hylla staden i fråga, så att de som är tillräckligt hippa att bo där, helst innanför tullarna, kan slå sig själva för bröstet och känna sig riktigt freshfresh och coola. Enter: Promoe, med en liten sågning av staden  fråga. Ingen vet vad som hände, ingen var beredd. Han skulle ju be om ursäkt för att han inte har den goda smaken att bo i Svea Rikes enda stad. Han skulle ju hylla allt som har med stockholm att göra, göra bot för att han är en efterbliven lantis. Calle Fleur (hipp nöjesreporter på DN´s På Stan) gråter, i fosterställning. Calle Fleur måste hem och våldtäktsduscha.

...för här har ni tronarvingen i köket! Korv Stroganoff baby, så jävla god så att smaklökarna skrek halleluja efter inmundigandet, då de trodde att de hade dött och hamnat i falukorvshimmelen. Tänk att korv, gul lök, vitlök, tomatpuré, vitpeppar, svartpeppar, sambal oelek, mjölk, matlagningsgrädde, salt, soya och kalvfond kan bli så fantastiskt gott bara jag får tukta ingredienserna i en gjutjärnsgryta. I´m the head fuckin chef up in this motherfucker, naaam sayin?



Nog med skryt. Andra inlägget för dagen, då jag är on a roll och man aldrig vet när det tar slut. Min högst inkonsekventa bloggfrekvens talar sitt tydliga språk, jag är en sporadisk jävel.

Nu blir det True blood och smyghångel i soffan. Peace/ I. Amin

Igår gick flyttlasset hem till Örebronx, från sommar(ar)betet i Surahammar. Inget mer golvnötande på fabriken, nu är det akademiska krumbukter som gäller framöver. Riktigt skönt att bo hemma igen, men sommaren i Sura har varit bra. Snälla föräldrar som lät mig bo/äta gratis möjliggör en hel del extravaganser under det kommande året. Big up till mor och far!

Idag öppnade jag de första böckerna för terminen, inför morgondagens föreläsningar. Denna termin är inriktad på psykologi, och det känns riktigt intressant. Det är en skön känsla med vardag igen, även om det helt klart kommer att bitchas om det framöver på denna blogg. Jag trivs bra med att vara student, det enda som suger är bristen på finansiella medel.



This is the good (?) life, Stimpy.

Nu funderar jag på vad jag ska göra resten av dagen, förutom att laga Korv Stroganof. Eller göra menar jag, den är ju inte trasig. Anyhoo, vad ska jag göra? Kanske lira lite trummor, eller ta en vända på stan och köpa tryckluft på burk samt lämna in min väska på lagning. Framtiden får utvisa, nu blir det ett avsnitt av True Blood, som efter det avsnitt jag hittills har sett verkar riktigt lovande.

Vi luktas/H Himmler