Gordon Ramsay, gå och dö...
...för här har ni tronarvingen i köket! Korv Stroganoff baby, så jävla god så att smaklökarna skrek halleluja efter inmundigandet, då de trodde att de hade dött och hamnat i falukorvshimmelen. Tänk att korv, gul lök, vitlök, tomatpuré, vitpeppar, svartpeppar, sambal oelek, mjölk, matlagningsgrädde, salt, soya och kalvfond kan bli så fantastiskt gott bara jag får tukta ingredienserna i en gjutjärnsgryta. I´m the head fuckin chef up in this motherfucker, naaam sayin?
Nog med skryt. Andra inlägget för dagen, då jag är on a roll och man aldrig vet när det tar slut. Min högst inkonsekventa bloggfrekvens talar sitt tydliga språk, jag är en sporadisk jävel.
Nu blir det True blood och smyghångel i soffan. Peace/ I. Amin
Nog med skryt. Andra inlägget för dagen, då jag är on a roll och man aldrig vet när det tar slut. Min högst inkonsekventa bloggfrekvens talar sitt tydliga språk, jag är en sporadisk jävel.
Nu blir det True blood och smyghångel i soffan. Peace/ I. Amin
Tillbaka till verkligheten..
Igår gick flyttlasset hem till Örebronx, från sommar(ar)betet i Surahammar. Inget mer golvnötande på fabriken, nu är det akademiska krumbukter som gäller framöver. Riktigt skönt att bo hemma igen, men sommaren i Sura har varit bra. Snälla föräldrar som lät mig bo/äta gratis möjliggör en hel del extravaganser under det kommande året. Big up till mor och far!
Idag öppnade jag de första böckerna för terminen, inför morgondagens föreläsningar. Denna termin är inriktad på psykologi, och det känns riktigt intressant. Det är en skön känsla med vardag igen, även om det helt klart kommer att bitchas om det framöver på denna blogg. Jag trivs bra med att vara student, det enda som suger är bristen på finansiella medel.
This is the good (?) life, Stimpy.
Nu funderar jag på vad jag ska göra resten av dagen, förutom att laga Korv Stroganof. Eller göra menar jag, den är ju inte trasig. Anyhoo, vad ska jag göra? Kanske lira lite trummor, eller ta en vända på stan och köpa tryckluft på burk samt lämna in min väska på lagning. Framtiden får utvisa, nu blir det ett avsnitt av True Blood, som efter det avsnitt jag hittills har sett verkar riktigt lovande.
Vi luktas/H Himmler
Idag öppnade jag de första böckerna för terminen, inför morgondagens föreläsningar. Denna termin är inriktad på psykologi, och det känns riktigt intressant. Det är en skön känsla med vardag igen, även om det helt klart kommer att bitchas om det framöver på denna blogg. Jag trivs bra med att vara student, det enda som suger är bristen på finansiella medel.
This is the good (?) life, Stimpy.
Nu funderar jag på vad jag ska göra resten av dagen, förutom att laga Korv Stroganof. Eller göra menar jag, den är ju inte trasig. Anyhoo, vad ska jag göra? Kanske lira lite trummor, eller ta en vända på stan och köpa tryckluft på burk samt lämna in min väska på lagning. Framtiden får utvisa, nu blir det ett avsnitt av True Blood, som efter det avsnitt jag hittills har sett verkar riktigt lovande.
Vi luktas/H Himmler
Inte dricka tvål heller...
....hör jag min kära syster säga till Eddie, 2 år, och förundras över hur mycket det finns som man inte har en aning om när man är så liten. HAr nyss installerat dator och internet hemma hos syster, så nu lever hon inte avskiljd från resten av världen längre.
Mina fötter luktar..ja, det går inte ens att beskriva, men jag skulle säga ruttna ostbågar. Inte OK, dags att åka hem och duscha. Åkte nämligen hem hit till syrran direkt efter jobbet. Fick god mat, fetaostkyckling med pasta, och har haft en ypperligt trevlig eftermiddag/kväll!
I morgon är det sista dagen på jobbet, sen ledig i hela två (!) dagar innan skolan börjar. Fy fan vad skönt det ska bli att återgå till det slappa livet som student. No worries and no money. That´s the good life, Stimpy!
Jag och monstret! Världens gulligaste unge!
Mina fötter luktar..ja, det går inte ens att beskriva, men jag skulle säga ruttna ostbågar. Inte OK, dags att åka hem och duscha. Åkte nämligen hem hit till syrran direkt efter jobbet. Fick god mat, fetaostkyckling med pasta, och har haft en ypperligt trevlig eftermiddag/kväll!
I morgon är det sista dagen på jobbet, sen ledig i hela två (!) dagar innan skolan börjar. Fy fan vad skönt det ska bli att återgå till det slappa livet som student. No worries and no money. That´s the good life, Stimpy!
Jag och monstret! Världens gulligaste unge!
Are you any good with that?...
...I´m a fuckin surgeon with this!
Så kändes det idag när jag manövrerade svängkranen på ett alldeles ypperligt sätt. Vickade upp en stålgrej som väger ett par ton utan att det ens ruskade till i vajrarna. Det kändes bra, en liten vardagsseger helt enkelt. Jag kände mig händig och praktiskt kompetent. Vilket naturligtvis är en stor överdrift. Missförstå mig inte, jag är ingen manlig dagispersonal med strumpor i tofflorna, men ej heller någon McGyver if you catch my drift. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. Det är inte roligt när man misslyckas med händiga/tekniska/praktiska övningar, men det kan vara roligt att tänka på i efterhand. "Att jag inte slog sönder den där byrån, helt otroligt" eller "Det var nog inte långt ifrån en hjärtattack!".
Jag minns särskilt ett tillfälle när jag och Mikaela hade köpt ett nytt sideboard till hallen. Vit högblank lack, rejäla luckor, en tung skiva som är säkert åtta centimeter tjock. En riktig praktpjäs helt enkelt. Vi köpte den på Mio möbler för en, i sammanhanget, ganska stor summa pengar. "Nu får man riktiga grejer, inget jävla IKEA-rassel som man måste montera själv" tänkte jag nöjt när vi klev in i Mio-butiken. Ack, vad jag misstog mig. Ni förstår, käre läsare, jag levde i villfarelsen att en möbel som betingade ett dubbelt så högt pris som motsvarande pjäs på IKEA skulle vara monterad och klar vid köpet, bara att ställa in i hallen och beundra. Så var inte fallet. Det var platta paket back to back, kartonger i hela skuffen. "Skit samma" tänkte jag, "det brukar ju gå bra med grejerna från IKEA, och den här jävla hästen kostade ju en tredjedels månadslön, så det måste ju vara en enkel sak att smälla ihop". I helvete heller. Instruktionen/ritningen var uppenbarligen ritad av samhalls finest. Jag ljuger inte, om jag påstår att det såg ut som att ett riktigt miffo hade ritat av en helt annan byrå, och sedan försökt beskriva hur den, denna okända andra byrå, skulle monteras. Jag låg på knä i hallen en hel kväll och omvartannat monterade och skrek okvädningsord rakt ut. Ni förstår, det finns ingenting, ABSOLUT INGENTING (litet J. Palm-ryck där) som stör mig mer än när saker och ting jävlas. Och jävlades, det gjorde denna möbel, med besked. Det var uppochnedvända gångjärn, träplugg, insexskruvar och mojänger i en jävla röra. Jävlas var den här möbelns middle name. Det var en fälla, designad av satans absolut elakaste avkomma, enbart designad för att driva folk (mig) till vansinne. Jag var ungefär en sekund ifrån att slå polygripen rakt genom en av de högblanka skåpluckorna, ta fram en flaska t-sprit, svepa den, offra katten till baahl, spöa grannen under, visa kuken för en snut, gå bananas inne på bibblan..ja ni förstår. Tur att man (än en gång, jag) är så jävla stolt så att man (..) inte ger sig.
Byrån i fråga kommer aldrig någonsin att monteras isär. Den dagen den inte passar genom ett dörrhål eller går in i en baklucka så är det tippen som gäller. Eller, inte tippen, jag ska köra från Örebro (eller från den stad i vilken jag då befinner mig) till Mio på erikslund i Västerås, med byrån i sönderyxade delar i skuffen, baxa in skiten i affären i fråga och köra ett old school offerbål Africa Stylee på vardagsrumsavdelningen. Helt jävla näck med en ikeakatalog i högsta hugg.
Aldrig mer Mio.
Så kändes det idag när jag manövrerade svängkranen på ett alldeles ypperligt sätt. Vickade upp en stålgrej som väger ett par ton utan att det ens ruskade till i vajrarna. Det kändes bra, en liten vardagsseger helt enkelt. Jag kände mig händig och praktiskt kompetent. Vilket naturligtvis är en stor överdrift. Missförstå mig inte, jag är ingen manlig dagispersonal med strumpor i tofflorna, men ej heller någon McGyver if you catch my drift. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag. Det är inte roligt när man misslyckas med händiga/tekniska/praktiska övningar, men det kan vara roligt att tänka på i efterhand. "Att jag inte slog sönder den där byrån, helt otroligt" eller "Det var nog inte långt ifrån en hjärtattack!".
Jag minns särskilt ett tillfälle när jag och Mikaela hade köpt ett nytt sideboard till hallen. Vit högblank lack, rejäla luckor, en tung skiva som är säkert åtta centimeter tjock. En riktig praktpjäs helt enkelt. Vi köpte den på Mio möbler för en, i sammanhanget, ganska stor summa pengar. "Nu får man riktiga grejer, inget jävla IKEA-rassel som man måste montera själv" tänkte jag nöjt när vi klev in i Mio-butiken. Ack, vad jag misstog mig. Ni förstår, käre läsare, jag levde i villfarelsen att en möbel som betingade ett dubbelt så högt pris som motsvarande pjäs på IKEA skulle vara monterad och klar vid köpet, bara att ställa in i hallen och beundra. Så var inte fallet. Det var platta paket back to back, kartonger i hela skuffen. "Skit samma" tänkte jag, "det brukar ju gå bra med grejerna från IKEA, och den här jävla hästen kostade ju en tredjedels månadslön, så det måste ju vara en enkel sak att smälla ihop". I helvete heller. Instruktionen/ritningen var uppenbarligen ritad av samhalls finest. Jag ljuger inte, om jag påstår att det såg ut som att ett riktigt miffo hade ritat av en helt annan byrå, och sedan försökt beskriva hur den, denna okända andra byrå, skulle monteras. Jag låg på knä i hallen en hel kväll och omvartannat monterade och skrek okvädningsord rakt ut. Ni förstår, det finns ingenting, ABSOLUT INGENTING (litet J. Palm-ryck där) som stör mig mer än när saker och ting jävlas. Och jävlades, det gjorde denna möbel, med besked. Det var uppochnedvända gångjärn, träplugg, insexskruvar och mojänger i en jävla röra. Jävlas var den här möbelns middle name. Det var en fälla, designad av satans absolut elakaste avkomma, enbart designad för att driva folk (mig) till vansinne. Jag var ungefär en sekund ifrån att slå polygripen rakt genom en av de högblanka skåpluckorna, ta fram en flaska t-sprit, svepa den, offra katten till baahl, spöa grannen under, visa kuken för en snut, gå bananas inne på bibblan..ja ni förstår. Tur att man (än en gång, jag) är så jävla stolt så att man (..) inte ger sig.
Byrån i fråga kommer aldrig någonsin att monteras isär. Den dagen den inte passar genom ett dörrhål eller går in i en baklucka så är det tippen som gäller. Eller, inte tippen, jag ska köra från Örebro (eller från den stad i vilken jag då befinner mig) till Mio på erikslund i Västerås, med byrån i sönderyxade delar i skuffen, baxa in skiten i affären i fråga och köra ett old school offerbål Africa Stylee på vardagsrumsavdelningen. Helt jävla näck med en ikeakatalog i högsta hugg.
Aldrig mer Mio.
Ibland är det inte läge...
...att adda folk på fejjan. Så är det bara.
Anyhoo, Mikaela kom med en intressant reflektion idag. Alla (kvinnliga) författare till böcker om genus har dubbla efternamn. Undrar varför...
Anyhoo, Mikaela kom med en intressant reflektion idag. Alla (kvinnliga) författare till böcker om genus har dubbla efternamn. Undrar varför...
Scener ur ett samboskap
Jag: Vad tung den här soppåsen är, vad har du slängt?
Mikaela: Kläder!
Jag: Vad för kläder?
Mikaela: Morötter!
Ååååååkeej..
Köpte en ny virvel igår, and she´s a beauty! Pearl Signature Series Marvin Smith 14"*4", kopparstomme och guldplätterad hardware. Finfina grejer!
Idag var jag och Mikaela på IKEA och köpte nya madrasser, då vi nu sover på ett hopvikt blött lakan. Klar förbättring kommer det att bli. Grejerna levereras imorgon till den facila (NOT!) kostnaden av 495:-, pga darrande underläpp och obestämda fobier gällande inte helt stängda bakluckor. Skönt ska det bli, hur som haver.
Ikväll blir det Inglorious Basterds på SF med Mikaela och G. Jag tror att det är en höjdare!
Smell you later!
Mikaela: Kläder!
Jag: Vad för kläder?
Mikaela: Morötter!
Ååååååkeej..
Köpte en ny virvel igår, and she´s a beauty! Pearl Signature Series Marvin Smith 14"*4", kopparstomme och guldplätterad hardware. Finfina grejer!
Idag var jag och Mikaela på IKEA och köpte nya madrasser, då vi nu sover på ett hopvikt blött lakan. Klar förbättring kommer det att bli. Grejerna levereras imorgon till den facila (NOT!) kostnaden av 495:-, pga darrande underläpp och obestämda fobier gällande inte helt stängda bakluckor. Skönt ska det bli, hur som haver.
Ikväll blir det Inglorious Basterds på SF med Mikaela och G. Jag tror att det är en höjdare!
Smell you later!
