Jag tror att det var skönt att skriva av mig igår, så jag testar igen. Som den egentliga uppmärksamhetshoran jag är så har jag såklart kollat statistik över bloggen. Det verkar som att ingen har läst....än. Det är väl både postitivt och negativt, men leder likväl till------>nojja. Kvällens ämne. Det är tydligen min nya grej. Jag nojjar över allt. Har en konstant känsla i magen av att något kommer att gå åt helvete, en slags oro för fan vet jag. Den är uthärdlig nästan jämt, men händer det minsta lilla grej som jag kan tolka som..ett hot mot mitt mående eller min idé om hur min tillvaro bör vara, antar jag, så blir det jobbigt. Min vän tror att jag bara skulle få psykofarmaka om jag bad om hjälp från vården, och jag tror inte att det är far fetched direkt, med tanke på vilka underverk högerpolitik , både förtäckt sosseljug och uppenbart moderatförtryck, kan göra för minskade resurser. Så det är uteslutet, jag har sett för mycket skit alldeles för nära mig för att ens se medicinering som ett alternativ för mig. Jag är dessutom inte säker på att jag egentligen mår "dåligt". Jag tror inte det, jag är oförskämt nöjd med stora delar av mitt liv, men det verkar som att det skulle vara ganska lätt att rasera den uppfattningen.  Fan, det känns redan bättre av att skriva. Men, fuck me, vad jag inte borde skriva så här personliga saker. Det är inte OK.

Träningen hjälper verkligen. I alla fall när jag är mitt uppe i den, och en stund efteråt. Sen kommer det krypande igen. Mer träning alltså. Tyvärr inte fysiskt möjligt, jag känner att jag ligger lite över gränsen för vad jag egentligen orkar med.

Att prata med vissa människor hjälper också, på olika sätt. Mina vänner lyssnar, och framförallt finns dom där för att underhålla mig, som små apor. Mest gorillor, en och annan babianjävel också.

Pratade väldigt länge i telefon ikväll, med hon som är speciell. Mycket skönt. Hon säger rätt saker, hon gör mig glad. Lite frustrerande, hon är långt borta och snart längre bort länge. Men sen, sen som fan, sen är jag där. Det blir fint.

Jag tror att det handlar om att jag inte har strukturen. Hon sa en sak som fastnade lite extra. Jag försöker styra allt kring mig eftersom jag inte kan styra mitt inre, och därför tycker jag att det är jobbigt när det avviker från min idé om det optimala, vad som borde hända just nu.

Jag kräver bara en säl, en igelkott och uppmärksamhet och uppskattning dygnet runt..inte mer.


Oh yeah
I know I'm not broken
A little cracked
But still I'm not broken
I wanna laugh but I think that I'm choking on reality