doghound

...när ska man lära sig egentligen? Ligga och läsa krigsbiografier av gamla nazister till kvart över ett när man ska upp och jobba i ottan. Inte OK. Helt jävla slut idag, får verkligen kämpa för att inte somna. Inte blir det bättre av att det inte finns ett skit att göra på jobbet heller. Mööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööök vad tråkigt. Tur att det snart är helg. Eller inte.

On a brighter note, om en timme och sju minuter får jag gå hem.

Jag har faktiskt inget vettigt att skriva, jag fördriver bara tid. En rolig historia då:

En man får ett telefonsamtal, det är en läkare från stadens sjukhus:

Läkaren: Hej, jag söker din fru.
Mannen: Hon är inte hemma, vad gäller saken?
Läkaren: Jo, hon var och lämnade blodprov idag, men tyvärr råkade vi blanda ihop hennes prov med en annan kvinnas prov. Tyvärr visar ett av proven på Alzheimers och det andra på HIV:
Mannen: Oj, det var ju inte goda nyheter! Vad ska jag göra nu då?
Läkaren: Jo, vi har diskuterat här på sjukhuset, och kommit fram till att du bör köra in din fru till stan och släppa av henne. HIttar hon hem, så bör du nog inte ligga med henne.

Tjipp!

..som familjer dansar runt. Det är så svenskar firar midsommar. Inte OK, tänk på barnen. Nu kom jag helt osökt att tänka på en historia som jag tycker är hemskt rolig:

En kvinna och en man sitter och tittar på en raketuppskjutning på TV. Plötsligt säger kvinnan "Raketer...hmpf..det är inget annat än stora fallos-symboler". Mannen sitter tyst en stund, och säger sedan "Jadu...det är ju jävligt svårt att flyga med ett hål"

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA mkt rlgt lol lmao rofl.

Idag när jag skulle duscha (inga snuskiga tankar nu, händerna på täcket) märkte jag att vattnet inte rann undan. Avloppet behövde rensas. Jag lossade på silen över golvbrunnen och tog ur insatsen/koppen/skålen eller vad fan det nu heter, och där hängde ungefär ett kilo hår och slajm som ett stort skägg och luktade analläckage. Fiiiiii faaaaan vad äckligt det var. Jag skulle ha tagit en bild, så skulle ni ha fått se. FYYYY FAAAAAN. Kvinnor, ta bort håret när ni duschar..det är inte ok någonstans!

Nu ska jag och Mikaela laga kycklingspett och jordnötssås...smaskens filibajs, som skäggmannen skulle ha uttryckt det.

Här har ni en fin bit, The Band - Up On Cripple Creek

..eftersom jag är ledig imorgon. Långhelg, glass och ballong. Pennymotherfuckingbridge, here I come!!! På tal om ingenting, jag har två datorer som jag använder växelvis på jobbet, en egen dator hemma + Mikaelas dator som jag ibland är förvisad till när hon vill SImsa. Jag använder även mina föräldrars dator i veckorna när jag är hemma hos dom. Vet ni hur jävla drygt det är att tangentborden på alla dessa datorer har små, inbördes skillnader som leder till att jag skriver fel hela tiden. Så här långt in i denna text har jag råkat skriva kwsuf istället för ledig, jag gör r hela tiden när jag skall skriva ett t, det blir bara trams när jag försöker köra index finger waltz upon this mothafucker yaknowwai´msayin?? Blir det en felstavning till så kommer jag att springa fram och skalla första bästa kollega i ren frustration.

"Men, varför i helvete sitter den jäveln och bloggar om det är så jävla jobbigt?" undrar ni nu. "Har han ingen jävla arbetsmoral den där satans kommunistbögen?" Svaren lyder som följer:

1) Jag har inget annat att göra. Jag har mätit det som skulle mätas, ätit det som skulle ätas.
2) Jag tror att jag har lite arbetsmoral, se svar ett för en djuplodande, insiktsfull rapport ang. min arbetsbörda.

Jag skall nu ringa min buttre hälft och se om hon har knypplat färdigt hemma hos friherrinan i Vöööörntöööörp. Är så fallet, så kastar jag mig på stämpeldatorn (ja, en typ av dator, stämpelklockor finns bara i Amerikanska filmer om facket eller kontorister...och på AV Media i Västerås, men det är en annan femma) och köra PLANERAD FRÅNVARO IDAG->KOMP UT och sedan springa hem och packa ner snuttefilten och plastlakanet i min Laban-rygga, för då bär det av till örebronx med en jävla fart. Piss out!!

Jag och Mikalea var för ett par år sedan i Turkiet, för andra gången. Vi gillar Turkiet, trevligt folk, billigt, god mat, varmt som en motherfucker och bra uteliv. Perfekt om man är sugen på en riktigt jävla slapp vecka. Anyhoo, när vi kom fram visade det sig att vi hade glömt våra hjärnor på bagagevagnen på Arlanda. Jag var den första att demonstrera min sinnessvaghet. Vi landade mitt i natten, och satt på transferbussen till Alanya, en resa som tar ett par-tre timmar. Reseledaren stod och yrade i micken om allt möjligt. Jag var trött som fan, men lyckades även snappa upp något om en bit av stranden där resenärer som åkte med just deras resebolag skulle få låna gratis solstolar och parasoll. Som den suring jag är såg jag chansen att spara in en hunka eller två, så när reseledaren gick runt i bussen för att svara på frågor så vände jag mig till henne och sade: "Du, den där stranden...är den liksom inhängnad...så att man vet?" Hon stog som ett jävla frågetecken, och tänkte antagligen "Vilken idiot, vad då inhängnad...rädd för the locals?". Mikaela fick agera tolk, och förklara för reseledaren att det jag ville veta var om den del av stranden där man kunde få låna solstolar var skyltad eller något. Fail.

Mikaela var inte bättre hon, en dag när vi badade vid poolen så lyckades hon med två  riktigt  smarta kommentarer. Den första kom i hissen, på väg upp till vårat rum. Hissen var av den typ som saknar innerdörr. Medans vi åkte upp så visade siffrorna på dörrarna (som alltså sitter på varje våningsplan) vilken våning vi var på. Siffrorna var av någon typ av metall, fastskruvade i insidan på respektive dörr. Mikaela - "Men...hur kan siffrorna ändras på dörren?". Vad ska man säga?

När vi badade i poolen så simmade jag runt, och sa till Mikaela att komma och kramas lite. Hon tittade på djupmarkeringen på poolkanten, som upplyste om att djupet var  150 cm. Mikaela - "Men...jag bottnar inte!" Jag "Jo, det är bara en och femtio djupt!" Mikaela- "Men det är ju mer än en och femtio långt.". Jaha...

Nästa gång får ni höra om mig utan hjärna i Thailand!

...definitivt avklarad nu. Fick besked om sista tentan igår och jag blev godkänd. Skönt som fan, men ändå lite besviken..första gången jag verkligen känt att jag förtjänat ett klockrent VG. Mikaela fick ett välförtjänt VG som hon ska ha all heder för. Hon är duktig, min älskade.

Mina beundrarskaror här på internet (http://hempo.blogspot.com, http://jennycaroline.blogg.se) har uppskattat mina anekdoter här på bloggen, så nu kommer en till. Jag vet inte om den kan klassas som rolig, men what ever.

Runt 2002 skrek jag i ett band som gick under namnet Sanctuary (senare 1000 Maniacs), och vi hade anmält oss till Musik Direkt som skulle gå av stapeln i Arboga. På morgonen avgick bilen från Surahammar med Puttes (gitarristen) bror Jimmy som chaffis. Macke H (basist) var episkt bakfull, och öppnade starkt med att ramla utanför sin flickväns hus när vi skulle hämta upp honom. Han luktade dessutom jättekonstigt. Oh, well, vi kom fram till Arboga och gick igenom processen med möte, spelordningens fastställande och allmän information. Efter ett tag fick vi kliva upp på scenen för att soundchecka. Ljudtekniker var scarface från Frema, en riktig surpuppa. Vi kopplade in och började spela en låt, och ljudteknikern tecknade till oss att vi skulle sluta spela. Han bad oss (på ett otrevligt sätt) att sänka på stärkarna, något som vi motvilligt gick med på. Vi testade igen, men ljudteknikern var ändå inte nöjd. Han pekade på ett dB-öra på väggen (en apparat i form av ett öra som lyser rött, gult eller grönt efter förinställda decibel-nivåer) och skrek och gapade "ni lär ju sänka typ åttio procent på gitarrstärkarn", varpå Tom (trummisen) blev fly förbannad och skrek "DU LÄR JU HÖJA TYP TREHUNDRA PROCENT PÅ DITT JÄVLA MIXERBORD" Vi klev av, efter att ljudteknikern tvingat oss att sänka  mer på gittarförstärkaren. När det väl var dags för oss att spela så klev vi upp och jag sa "Hej. det är vi som är Tomas Ledin, ett hip-hopkollektiv från Mölndal", och sedan vred vi absolut fullt på båda stärkarna och mosade på allt vad vi orkade. Ljudteknikern blev så jävla arg, men vi gick vidare till länsfinal.

På kvällen hade vi fest, och det var då jag förvärvade öknamnet "tregroggars-John" genom att efter tre groggar ligga på golvet i Puttes mammas kök och spela improvisationsblues på nylonsträngad akustisk gitarr. Jag fick dessutom utstå hån och retsamheter från mina vänner, efter att jag försökt imitera en sängkammarblick som jag upplevde att en tjej på ett café i Arboga hade kastat åt mig. Min imitation såg, enligt Macke H, precis ut såhär:

 

Those were the days.

...eller något, känner bara för att skriva lite. Är tillbaka i föräldrahemmet efter två kanondygn hemma i Penny med min bättre hälft. Kan knappt vänta till torsdag då jag får återvända till vår egna lägenhet. Det är en saftig omställning att bo hemma igen efter fem år i eget boende.

Eftersom jag tydligen har börjat hänga ut mina närstående och bekanta här på bloggen för att få mer uppmärksamhet, så tänkte jag dra en liten anekdot med min vän Tom i huvudrollen.



För många år sedan, jag tror att det var 2000 eller 2001, så anordnades en konsert i Surahammars Folkets hus källare, även känt som gruvan. Lokala band bjöd på underhållning, och publiken bestod av 11-12-åringar från Surahammars skolor. Jag spelade med mitt band, som vid den tidpunkten hette Rectum, whisteria eller något annat mäktigt, och vikarierade även för Lundan i bandet som han hade tillsammans med Tom och Gabbe. Lundan hade åkt på feber och jag fick därför den stora äran att ta plats bakom trumsetet.  Nåväl, jag, Gabbe och tom tog plats på scenen. När instrumenten var inkopplade och allt klart för start tänkte Tom att han skulle öppna starkt och peppa ungarna till max, så han vrålade i micken: "NU VILL JAG SE ER RÖJA SOM SVIIIIIIIIIN", och sedan lite (mycket) tystare "vilken låt börjar vi med?". Kontrasten var enorm. Hela den emotsedda effekten av vrålandet uteblev, och det blev helt tyst i lokalen. Detta finns även bevarat på skiva. Sanslöst roligt. Kan jämföras med när Mannberg glömde sin wahwah-pedal i logen, och fick springa från scenen för att hämta den, allt medans vårat feta förinspelade intro han ta slut. Istället för den mäktiga effekten med en explosion följt av låtens omedelbara igångsättande så stog jag, Björn och Tjoffe och bara glodde och folket i lokalen undrade vad fan det var frågan om. Pinsamt.

Jaja, nu är det sova som gäller. Tung dag på fabriken imorgon..eller inte!

...som jag bloggar från mobilen, helt onödigt med tanke på att jag har dator med internet mindre än en meter ifrån mig. Sitter på jobbet och uppsägningarna haglar. Stämningen är alltså inte den bästa, så jag känner för att lätta upp stämningen med ett svinbra skämt: vad har du gjort för fel om din fru/sambo kommer ut ur köket och skäller på dig? Du har gjort kedjan för kort!

...var en revolutionerande dålig film. Mikaela trodde att det skulle vara en höjdersrulle, så vi tittade på den...eller halva anyways. Sicken skitrulle! När halva filmen hade gått och ingenting överhuvudtaget hade hänt så slog vi av. Det var ju det jag sa: relationsbjäffs. Skulle ha lyssnat på Johan, som sa att den var så dålig så att han mådde fysiskt illa. Nästa gång blir det jag som väljer film, tänkte köra på ett säkert kort...die hard eller rambo:first blood. På tal om die hard, min svärmor trodde att det var en tysk film.. Die Harde (fonetiskt; di harde, (översättn: de hårda)) jfr. Die Hard (fonetiskt daj haard (översättn. dö hårt/svårt)). Hon är shmartz!

>
Hon tyckte även att det var konstigt att Rosa Bussarna (Indienresor för hippies) startade i Indien, för att sedan plocka upp passagerare från norr till söder genom Sverige, för att sedan återvända till Indien. Anledningen till att hon levde i denna villfarelse var att hon trodde att Njurunda uttalades Njo´ronda och  låg i Indien, och inte hade greppat riktigt att det uttalas precis som det skrivs, Njurunda, och ligger i södra Medelpad, Sverige. Helt plötsligt kan jag förstå varför Mikaela inte kan greppa att 150cm djupt exakt motsvarar 150cm högt.

Min egen kära mor är även hon lite förvirrad. Det var inte länge sedan hon förstod att kött och muskler är samma sak. Hon trodde att djur hade kött, muskler och fett. Hon har även briljerat med "han den där Pink Floyd", samt inte förstått att en pakethållare heter just pakethållare för att den passar att hålla fast paket med. Detta har sin upprinnelse i en dialektal förvirring, då min mor är dalmas.I Ludvika uttalas pakethållare packethållare, och det var inte förrän hennes far, min salig morfar, bad henne att åka till posten och hämta ett paket som ljuset gick upp för henne, då hon som svar på sin fråga "men hur ska jag få med mig paketet hem" fick svaret "Sätt det på packethållaren". Då gick hissen, så att säga, ända upp.



Usch, nu känner jag mig lite smutsig för att jag har hängt ut mina nära och kära på detta vis...vad gör man inte för lite uppmärksamhet.

//Attention Whore

Jag och min vän, som även var min kollega i flera år, satt i hans lilla etta på Köpmangatan i Surahammar och drack bärs och lirade Playstation. Vi blev gradvis mer berusade, och slutade spela Playstation och drog igång lite fyllekäk på elgrillen ute på balkongen. Vi satt på balkongen, käkade korv och drack pilsner. Fyllesnacket handlade om allt möjligt, men efter tag började vi prata om min väns granne. Denna granne är en psykiskt instabil man i fyrtioårsåldern, med en förkärlek för sprit. Grannen brukar göra ganska skumma saker när han är full, bland annat yla som en varg, skälla som en hund samt mucka gräl med folk som han inbillar sig ha förolämpat honom. Grannen är ett av Surahammars största original, Håkan Dala.

Min vän berättade för mig om hur denna granne brukade knacka och plinga på hans dörr mitt i nätterna, såväl veckodagar som helg. Alltid skitfull, alltid upprörd över någon inbillad oförätt. Min vän, som blir lite het på fyllan, blev mer och mer arg av att prata om grannens påhitt, och jag hetsade honom till att hämnas. "Du måste hämnas, gå över och knacka och plinga på hans dörr mitt i natten" sa jag. Klockan var nu efter midnatt, och vi skred till verket. Vi gick ut i trapphuset och fram till grannens dörr, som är belägen mitt emot min väns dörr. Precis när vi ska knacka så sliter grannen upp dörren och stirrar på oss med psykopatögon. Vi blir naturligtvis helt ställda. Plötsligt hör jag min vän säga "Tjena Håkan, vill du ha en korv?"

Varför han gjorde så förstod jag inte då, men i efterhand har min vän förklarat att det var det enda han kunde komma på i stundens hetta. Sagt och gjort, Håkan hängde på in i min väns lägenhet, ut på balkongen och åt korv. Hela tiden yrade han om att CIA och FBI samt SÄPO spanade på honom, avlyssnade hans telefon och buggade hela hans lägenhet. Han hade minsann samlat registreringsnummer från spionernas svara, stora bilar och låg på så vis steget före. Varför de spionerade på honom framgick inte särskilt tydligt, men jag är helt säker på att det var etthundra procent verklighet för honom. Själva fick vi bita oss i tungorna för att inte skrata ihjäl oss.

..är en bra sammanfattning av det aktuella läget. I morse ringde Björn och berättade att Tjoffe hade skadat sin hand på jobbet. Spelningen i Vasaparken fick ställas in, Tjoffe hade nämligen knullat sönder sin hand i löpande bandet på sitt jobb. Tursamt nog är inga ben av, alla senor hela och alla fingrar sitter kvar. Jag hann bli riktigt orolig innan jag fick prata med den skadade själv, såg för min inre syn hur bandet lades på is medans Tjoffe gick rehabträning och söp bort sorgen. Så blev det inte, som tur är!



Inte Tjoffes hand, men en dramtisering som de brukar säga på Discovery

Tur i oturen är att jag och Mikaela kunde åka hem till Penny många timmar tidigare än vad som var tänkt. Nu ska vi softa och leka eremiter i vår lägenhet ända till måndag förmiddag. Vi bor hemma hos våra respektive föräldrar under sommaren, och även om det i sig är trevligt, så är det mycket frustrerande att inte få vara hemma hos sig själv, i fred från allehanda människor och med tillgång till alla sina egna saker. Så nu njuter vi allt vad vi orkar!

Härnäst:

Pizza - Funderar på en Kebabbåt med skinka
Film - Kan bli Synechdoche, New York eller något relationsbjäffs
Godis - eller chips, möjligen en chokladkaka
Softa - skeda i soffan och rapa varandra i nacken.

Arbetsdagen lider så sakteliga mot sitt slut, åtta timmar fyllda av ingenting som jag får den stora glädjen att lägga bakom mig, till förmån för roligare aktiviteter – repa med Feber. Björn, mannen, myten, demenspatienten är på väg från Märsta till Sala för att hämta nycklarna till replokalen, som är belägen i Västerås. Försening alltså, vilket inte kan räknas som en högoddsare. Tur att han har så många andra kvaliteter!

 

Det ska bli så sjukt skönt att få sätta sig bakom trummorna och göra något jag verkligen älskar. Smaska ner en hickorypinne i ett mylar-skinn. Slå på bronslegeringar. Svettas en liter eller två. Fint som snus, en perfekt aktivitet en regnig dag. På tal om regn: På lördag ska vi spela i Vasaparken, Västerås, på gratisfestivalen 021Live, och det ser inte ut som att det kommer att bli n publiksuccé, med tanke på vädret. Hoppas att vädernissarna har tjackryck, och att solen tittar fram. Oavsett vädret ska vi göra en grym spelning, och sen åker jag och Mikaela till Penny för en soft helg på tu man hand. Wunderbar! Ja, bitte!!

 

 

Nu: dusch, utstämpling, nedpackning, bilåkning.

 

Peace out!

..here goes.

Jaha…nu sitter man här i plåtlådan igen, fabriken som jag har det tvivelaktiga nöjet att få arbeta på under mitt så kallade sommarlov. Ingen glass och ballong här inte, bara vidrigt automatkaffe och enorm tristess. Lågkonjunkturen har dessutom sett till att jag inte har ett jävla skit att göra, således sitter jag på min röv åtta timmar och aderton minuter och försöker fördriva tiden på något sätt. Jag har en dator, med Internet, men någon IT-lirare har bestämt sig för att Fejjan, Youtube och Flashback inte passar sig på arbetstid. Det gör det inte heller, i de fall när man har något att göra. Jag tänker aldrig gnälla på att behöva göra det jag har betalt för, men då det inte finns något att göra kan man tycka att det borde vara OK att surfa på vilken sida man vill. Funderar på att ta med en tjock bokjävel för att fördriva tiden, men det är inte helt OK det heller. Helst ska man väl sitta och vänta med förväntan i ögonen, på helspänn ända tills någonting att göra uppenbarar sig framför mätstationen.

 

Jag blir helt slut av att inte göra någonting. Efter en hel dag av sittande är jag redo för sängen, sanna mina ord. Tiden går segt som en slemmig snorklump, och därför skriver jag det här. Jag vet att jag är en gnällig jävel, och jag har ingen som helst föreställning om att någon ska få ut något av att läsa mina rants…this one´s for me. Sysselsätter jag mig inte finns nämligen en överhängande risk för att jag imploderar av tristess och förvandlas till en pöl med gult kiss på min stoljävel.

 

Idag ska facket informera om varselförhandlingarnas fortlöpande. Jag är inte orolig, känns inte som en högoddsare att de ska sparka mig. Jag har ju redan fått sparken! Woho! Jag tycker dock synd om mina kollegor som går och ojar sig över den osäkra framtiden. Tyvärr så kommer säkert helt fel folk få gå, alltså yngre, piggare förmågor. De äldre skulle säkert, efter att första chocken lägger sig, må bra av ett miljöombyte. Det är liksom något osunt med att stå och nöta samma jävla fabriksgolv i trettio år. Det borde finnas någon slags ambition att gå vidare, uppåt eller åt sidan. Här snackar vi dock stagnation och bakåtsträvande. Det var bättre förr, men kan knappast bli värre än nu, men ändå söker man sig inte någon annan stans. Mystiskt. Ingen wanderlust så att säga.

 

På radion är det P4 Västmanland som gäller. Maken till meningslös skitkanal får man fan leta efter. Musiken är så dålig så att mina öron sträcker sig efter vassa verktyg för att punktera sina egna trumhinnor. Min hjärna kommer hela tiden med ultimatum till mig: ta en kniv och skär sönder högtalarmembranen innan jag ser till så att en total nervkollaps blir nästa sinnesintryck du får, din jävla medlöpare! Tänk om jag fick köra lite DJ-verksamhet, nu när jag ändå inte har ett skit att göra. Jag skulle öppna med March Of The Fire Ants med Mastodon, för att sedan crossfade:a in i Coffins Of The Unembalmed Dead med Death Breath. Efter det skulle jag, så att säga, plocka ned skiten med New Orleans Is A Dying Whore med Down. Lugna stunden skulle sedan fortsätta med Black Sabbath med Black Sabbath. Nu är det dags att höja tempot, och ett givet val i detta läge är Bränn Holmenkollen (Behåll Lugnet) med the true Sportlov. Fyfan vad glada alla skulle bli av den lilla musikstunden.

 

Nu är det en timme och tio minuter kvar tills jag får gå hem. There is a light in the end of the...

 

Later biatch!

..ja ni vet hur den går. En helt vanlig söndag, småbakis, trött och lite ångestbetonad har helt plötsligt blivit förvandlad till en riktigt cosy kväll med Mikaela, Änglar och Demoner (boken) samt en påse lösgodis! Pyjamasparty på pojkrummet, som under sommaren kommer att vara mitt hem under veckorna. Saknar Penny, men det är bra fint att få mammas mat och att vara nära gamla vänner. Jobbet suger fortfarande, but hey..cash money biatches!!!

Smell ya!!