Snart bar det av
...till Thane och Mumbai, sen Goa och Kerala.
Idag har vi varit pa National Center for Advocacy Studies har i Pune. Vi fick en kort presentation av deras arbete, som gar ut pa att bevaka marginaliserade gruppers intressen. Efter det hade vi en svinigt bra och intressant forelasning/diskussion om neo-liberal globalisering, den som pagar just nu. Folk drabbas otroligt hart av detta i indien, sarskilt bonderna. Pa 145 ar har 200.000 bonder tagit livet av sig, mycket pekar pa att det till stor del hanger ihop med de saktioner som World Trade Organization har skapat mot statligt stod for inhemskt jordbruk...sjukt, men mycket intressant.
Nar vi kom hem bokade vi tag mellan Goa och Kochi i Kerala, samt flyg hem fran Trivanderum till Mumbai med pick up i Mumbai och buss hem till Pune. Ganska precis 1000 svenska kronor, billigt och bra!!! Vi ska vara i Goa en vecka och Kerala en vecka. I Kerala ska vi aka flodbat och jag har gett mig fan pa att ata skaldjur atminstone en gang, jag tror att jag kan gilla hummer och krabba!
Peace in the middle east//Haddam Sustain
Idag har vi varit pa National Center for Advocacy Studies har i Pune. Vi fick en kort presentation av deras arbete, som gar ut pa att bevaka marginaliserade gruppers intressen. Efter det hade vi en svinigt bra och intressant forelasning/diskussion om neo-liberal globalisering, den som pagar just nu. Folk drabbas otroligt hart av detta i indien, sarskilt bonderna. Pa 145 ar har 200.000 bonder tagit livet av sig, mycket pekar pa att det till stor del hanger ihop med de saktioner som World Trade Organization har skapat mot statligt stod for inhemskt jordbruk...sjukt, men mycket intressant.
Nar vi kom hem bokade vi tag mellan Goa och Kochi i Kerala, samt flyg hem fran Trivanderum till Mumbai med pick up i Mumbai och buss hem till Pune. Ganska precis 1000 svenska kronor, billigt och bra!!! Vi ska vara i Goa en vecka och Kerala en vecka. I Kerala ska vi aka flodbat och jag har gett mig fan pa att ata skaldjur atminstone en gang, jag tror att jag kan gilla hummer och krabba!
Peace in the middle east//Haddam Sustain
Pune, Indien..bombat.
Sjukt..ett cafe dar jag och mina vanner brukar hanga..sprangt i smabitar. Usch, det kostade manga liv. http://www.dn.se/nyheter/varlden/bombdadet-i-indien-hotar-samtal-1.1045175
9 doda, 50 skadade, samma omrade som vi skulle pa konsert i. Alla ar OK i var grupp, ingen var dar nar det hande!
Igar hade vi var sista dag pa muktangan. Vi hade en forelasning om
ISO, inte sa javla kul kanske, sen at vi lunch och sen slutade vi. Vi
tankte som sagt ga pa rockkonsert i Koreagon Park (samma omrade som
German Bakery, som sprangdes), vi skulle aka precis nar Lakshmi ringde
och berattade om explosionen. Det ar konfirmerat att det var en bomb,
inte en olycka. Vi akte istallet till en krog nara var lagenhet och
drack pilsner och snackade skit med indier, jattetrevligt!
Idag har vi haft seminarium med Lakshmi, gallande forra veckan. Vi
fick aven de sista detaljerna infor Thane/Mumbai som vi aker till pa
tisdag. Nu ska vi ga och kaka pa en lokal liten restaurang. Kollage.
Jag ska nog ata en Chicken Tikka Masala...mums!!!
9 doda, 50 skadade, samma omrade som vi skulle pa konsert i. Alla ar OK i var grupp, ingen var dar nar det hande!
Igar hade vi var sista dag pa muktangan. Vi hade en forelasning om
ISO, inte sa javla kul kanske, sen at vi lunch och sen slutade vi. Vi
tankte som sagt ga pa rockkonsert i Koreagon Park (samma omrade som
German Bakery, som sprangdes), vi skulle aka precis nar Lakshmi ringde
och berattade om explosionen. Det ar konfirmerat att det var en bomb,
inte en olycka. Vi akte istallet till en krog nara var lagenhet och
drack pilsner och snackade skit med indier, jattetrevligt!
Idag har vi haft seminarium med Lakshmi, gallande forra veckan. Vi
fick aven de sista detaljerna infor Thane/Mumbai som vi aker till pa
tisdag. Nu ska vi ga och kaka pa en lokal liten restaurang. Kollage.
Jag ska nog ata en Chicken Tikka Masala...mums!!!
Muktangan continued...
I onsdags var vi pa Muktangan igen. Vi borjade dagen med att en Ward Manager berattade for oss hur hans jobb sag ut. Han blir liksom mellanhand mellan patienten och counellors, vardpersonal och har aven en del med kontakten mellan patienterna och deras familj att gora. Dessutom fungerar han som en slags avdelningschef som ser till att allt flyter pa.
Efter det fick vi vara med pa en utskrivningsceremoni, den holls dock pa Maharati (det lokala spraket har i delstaten Maharastra), sa vi fattade inte sa mycket. Efter det hade vi en stunds interaktion med nagra aterfallspatienter som berattade om sin situation, och vi stallde en massa fragor till dem. Det ar en stor skillnad mot Sverige, jag tvivlar pa att ett gang studenter skulle tillatas att komma sa nara inpa en intagen pa ett behandlingshem. Den personliga sfaren ar..mindre, om inte oexisterande. Pa eftermiddagen hade vi tva forelasningar, en om Anger Management, som var valdigt intressant, och en om HIV and AIDS related to abuse, den var bra, men killen som holl i den var inte hundra pa allt han snackade om.
Igar pa Muktangan hade vi forelasning av en kvinna som jobbar med familjeterapi, mycket intressant. Efter det fick vi besoka koket, som har anstallt manga av tidigare patienters fruar. Jag bakade chapati (runt, kjukt brod tyo som tortillas), och jag var mycket battre an tjejerna. Great success! Efter det fick tjejerna ga en runda pa kvinnoavdelningen, men inte jag och Leo. Det ar mycket mer sa har i indien, bade fran intagna och personal. Jag och Leo satt och pratade skillnader och likheter mellan Sverige och Indien med en kvinnlig psykolog och en kille som jobbar pa muktangan, jattetrevligt. Efter lunch sag vi en "dokumentar" (en spelfilm om ett verkligt problem alltsa=)) som handlade om sprutmissbruk och riskerna med det.
Igar nar vi kom hem var jag helt slut, sa vi slappade och spelade MIG hela kvallen.
Idag akte vi till Muktangan redan vid halv nio. Rikshawchaffisen tog en omvag (han sa att han visste var vi skulle, men han hade ingen aning, vi fick guida), sa det blev typ 40 rupees dyrare an vanligt. Nar vi kom fram borjade han tjaffsa om att vi skulle betala mycket mer an vad som stog pa tariff, och han var riktigt otrevlig. Jag lackade ur som fan och halvskrek at honom: "You took a detour, you lied about knowing the way, and now you have the guts tryin to hustle us?" Han borjade tjafsa tillbaks pa marati, och jag borjade lacka ur pa riktigt, men Anna och Lisa lugnade ner mig och sa att det var bast attbara ga. Hatar att manga hela tiden ska halla pa och hustla, drygt i langden. Jag forstar verkligen Gabbe som nastan hamnade i slagsmal med en av dom!
Anyhoo, idag fick vi vara med, i par om tva, pa admission procedure och medical procedure. Mycket intressant, men annu en gang paminns man om deras obefintliga personliga sfar..det skulle aldrig vara ok i Sverige, och darfor kanns det verkligen som ett privilegium att fa vara med. Pa admission sa ville inte snubben (alkoholist) skrivas in, men hans familj overtalade honom! Medical procedure var som en vanlig lakarundersokning, dom vill mest veta om det finns nagot de behover atgarda. Eftersom vi gick i par om tva sa blev det mycket dodtid, och det var segt. Efter lunch hade vi en forelasning om follow-up och awareness programs. De anvander sig bla av street plays, improvisationsteater pa gatan. Sjukt intressant!
Imorgon gor vi sista dagen pa muktangan, sa vi ska nog sjunga och spela ngt, indier gillar och forvantar sig sant! Sondag ar seminarium...ingen rast ingen ro.
Efter det fick vi vara med pa en utskrivningsceremoni, den holls dock pa Maharati (det lokala spraket har i delstaten Maharastra), sa vi fattade inte sa mycket. Efter det hade vi en stunds interaktion med nagra aterfallspatienter som berattade om sin situation, och vi stallde en massa fragor till dem. Det ar en stor skillnad mot Sverige, jag tvivlar pa att ett gang studenter skulle tillatas att komma sa nara inpa en intagen pa ett behandlingshem. Den personliga sfaren ar..mindre, om inte oexisterande. Pa eftermiddagen hade vi tva forelasningar, en om Anger Management, som var valdigt intressant, och en om HIV and AIDS related to abuse, den var bra, men killen som holl i den var inte hundra pa allt han snackade om.
Igar pa Muktangan hade vi forelasning av en kvinna som jobbar med familjeterapi, mycket intressant. Efter det fick vi besoka koket, som har anstallt manga av tidigare patienters fruar. Jag bakade chapati (runt, kjukt brod tyo som tortillas), och jag var mycket battre an tjejerna. Great success! Efter det fick tjejerna ga en runda pa kvinnoavdelningen, men inte jag och Leo. Det ar mycket mer sa har i indien, bade fran intagna och personal. Jag och Leo satt och pratade skillnader och likheter mellan Sverige och Indien med en kvinnlig psykolog och en kille som jobbar pa muktangan, jattetrevligt. Efter lunch sag vi en "dokumentar" (en spelfilm om ett verkligt problem alltsa=)) som handlade om sprutmissbruk och riskerna med det.
Igar nar vi kom hem var jag helt slut, sa vi slappade och spelade MIG hela kvallen.
Idag akte vi till Muktangan redan vid halv nio. Rikshawchaffisen tog en omvag (han sa att han visste var vi skulle, men han hade ingen aning, vi fick guida), sa det blev typ 40 rupees dyrare an vanligt. Nar vi kom fram borjade han tjaffsa om att vi skulle betala mycket mer an vad som stog pa tariff, och han var riktigt otrevlig. Jag lackade ur som fan och halvskrek at honom: "You took a detour, you lied about knowing the way, and now you have the guts tryin to hustle us?" Han borjade tjafsa tillbaks pa marati, och jag borjade lacka ur pa riktigt, men Anna och Lisa lugnade ner mig och sa att det var bast attbara ga. Hatar att manga hela tiden ska halla pa och hustla, drygt i langden. Jag forstar verkligen Gabbe som nastan hamnade i slagsmal med en av dom!
Anyhoo, idag fick vi vara med, i par om tva, pa admission procedure och medical procedure. Mycket intressant, men annu en gang paminns man om deras obefintliga personliga sfar..det skulle aldrig vara ok i Sverige, och darfor kanns det verkligen som ett privilegium att fa vara med. Pa admission sa ville inte snubben (alkoholist) skrivas in, men hans familj overtalade honom! Medical procedure var som en vanlig lakarundersokning, dom vill mest veta om det finns nagot de behover atgarda. Eftersom vi gick i par om tva sa blev det mycket dodtid, och det var segt. Efter lunch hade vi en forelasning om follow-up och awareness programs. De anvander sig bla av street plays, improvisationsteater pa gatan. Sjukt intressant!
Imorgon gor vi sista dagen pa muktangan, sa vi ska nog sjunga och spela ngt, indier gillar och forvantar sig sant! Sondag ar seminarium...ingen rast ingen ro.
sondag-tisdag
I sondags hade vi seminarium med Lakshmi pa hennes skola. Vi diskuterade veckan som hade varit och aven lite planering for avfarden till Mumbai och Thane (forort till Mumbai). Vi aker nasta tisdag, och efter var vistelse dar sa ar det redan dags for semester. Jag, Carro och nagra andra i gruppen ska aka till Kerala forst, och sedan ta Goa pa hemvagen mot slutet av semestern. Tiden gar sjukt fort!
Igar borjade vi var vecka pa Muktangan Mitra, ett hem for missbrukare av olika slag. Stallet ar jattefint och ger ett mycket seriost intryck. De jobbar utifran 12-stegsprogrammet, Rational Emotive Behavioral therapy, familjeterapi och en massa annat. Igar hade vi tva forelasningar med fd missbrukare, bada av brown sugar heroin och alkohol. Efter det hade vi "interaction with after-care friends", personer som hade valt att stanna efter den forsta behandlingen, da de inte kande sig redo att ga ut i samhallet igen.
Igar kom aven tva av de indiska studenterna som guidade oss forsta veckan forbi och halsade pa. En av killarna spelar lite gitarr, och jag namnde for honom att jag kanske skule fa problem att ta med mig guran hem pa flyget, sa han var sugen pa att kopa den. Vore ju ett smidigt satt att losa det problemet
Idag hade vi en introduktionsforelasning om sjalva centret och deras arbete, sen fick vi se en film om HIV/AIDS. Filmen va producerad for att informera manniskor i Indien om sjukdomen, da det ofta ar bristen pa kunskap som skapar problemen. Det var aven en grupp japanska studenter med oss idag, mycket oklart vad de hade att gora pa ett missbrukscenter, men det fanns sakert nagon anledning.
Nu har vi nyss kommit hem, och jag ska snart ga upp till lagenheten och vila en stund. Schemat ar verkligen pressat, vi "jobbar" just nu sju dagar i veckan
Igar borjade vi var vecka pa Muktangan Mitra, ett hem for missbrukare av olika slag. Stallet ar jattefint och ger ett mycket seriost intryck. De jobbar utifran 12-stegsprogrammet, Rational Emotive Behavioral therapy, familjeterapi och en massa annat. Igar hade vi tva forelasningar med fd missbrukare, bada av brown sugar heroin och alkohol. Efter det hade vi "interaction with after-care friends", personer som hade valt att stanna efter den forsta behandlingen, da de inte kande sig redo att ga ut i samhallet igen.
Igar kom aven tva av de indiska studenterna som guidade oss forsta veckan forbi och halsade pa. En av killarna spelar lite gitarr, och jag namnde for honom att jag kanske skule fa problem att ta med mig guran hem pa flyget, sa han var sugen pa att kopa den. Vore ju ett smidigt satt att losa det problemet
Idag hade vi en introduktionsforelasning om sjalva centret och deras arbete, sen fick vi se en film om HIV/AIDS. Filmen va producerad for att informera manniskor i Indien om sjukdomen, da det ofta ar bristen pa kunskap som skapar problemen. Det var aven en grupp japanska studenter med oss idag, mycket oklart vad de hade att gora pa ett missbrukscenter, men det fanns sakert nagon anledning.
Nu har vi nyss kommit hem, och jag ska snart ga upp till lagenheten och vila en stund. Schemat ar verkligen pressat, vi "jobbar" just nu sju dagar i veckan
Namaste!
Nu mar jag battre, har skitit fast form idag. Great success!!! Tog immodium och dimor, det hjalpte tillslut!
Har kommer en liten sammanfattning om vad jag har gjort i indien de senaste dagarna.
I tisdags var vi till en by som heter Raelengong Sidi. Det ar en mycket speciell by pa manga satt. For 30-40 ar sedan borjade en man fran byn att se att utveckling behovdes. Det var fattigt, svart att fa vatten till alla och alkoholmissbruket och efterfoljande valdsbrott var hoga. Han bestamde sig for att forandra byn radikalt. Han, tillsammans med byns kvinnor och nagra man, satte upp fem nya regler;
1. inga droger, inte ens tobak, far brukas i byn. Denna regel var svar att fa igenom, men det lyckades tillslut.
2. Sma familjer, max tre barn. Detta for att fa resurserna att racka langre.
3. Inte lata boskap beta fritt, detta sliter pa marken. Ta maten till djuren istallet for tvartom.
4. Inte hugga ner trad. Trad anses vara en viktig del av ekosystemet, och att hugga ner dessa forsamrar miljon.
5. Obligatoriskt arbete, alla maste hjalpa till efter sin formaga.
Genom att efterleva dessa fem enkla riktlinjer har Raelengong Sidi blivit en forebild for byar over hela indien, och aven fran andra delar av varlden. De har fatt otaliga priser, och de utbildar politiker, andra byledare och alla mojliga i hallbar lantlig utveckling.
Vi fick aven chansen att vara med i en dokumantar som spelades in, dar vi fick saga nagra meningar om vart intryck av byn. Filmmakaren var en riktigt skoning som efter detta ledde oss i en enkel meditationsovning. Skitfrant!
I onsdags var vi uppdelade pa olika organisationer, och jag fick aka till ett barnhem for barn mellan 3-18 som ar fodda med HIV. Valdigt gripande, men samtidigt vansinnigt inspirerande att se deras arbete med dessa barn. Ungarna var hur skona som helst, precis som vilka kids som helst. Vi lekte, sjong sma grodorna och besokte alla delar av barhemmet, som var mer som en by. Valdigt trevlig dag! Fick dessutom aka lokalbuss dit, en upplevelse...inte varje dag man hoppar pa och av en buss i farten!
I torsdags var vi pa ett av asiens storsta fangelser, Yerwanda Jail. Det var inte alls som jag hade tankt mig. Jag hade en bild nagonstans mellan Midnight express och bangkok hilton, men tji fick jag. Det var gront och otroligt vackert inne pa fangelseomradet. Fangarna verkade harmoniska, detta kan nog ha att gora med yogaklasserna och meditationsstunderna de har varje dag. Jag och Leo fick besoka mansfangelset med 3000 interner, och tjejerna fick tyvarr bara besoka kvinnofangelset. Jag och Leo blev guidade av Dr. Kumbar, en riktig skoning!!!
Efter det skulle vi till SOS barnbyar, men jag akte pa skitsjuka och feber och lag hemma resterande torsdag, och aven foljande fredag da jag egentligen skulle till Sasoon hospital och SOFOSH, en adoptionsverksamhet inom sjukhuset. Tyvarr sa bommade jag, men skiter man laserstralar sa far man stanna hemma!
Idag hade vi avslutningsceremoni pa Bharati Vidya Peeth, universitetet som vi har varit kopplade till denna vecka. Det oppnade med en forelasning om Urban Stratification and development, hallbar utveckling och problem kopplade till staders expansion. Sjukt intressant. Sen var det dags for show! De indiska studenterna var ungefar 100% mer forberreda an vi Svenskar, med bamboo dance, traditionell dans och musik, religiosa cermonier och allt moljigt. Vi gav en presentation av sverige, vara distinkta arstider och sjong nationalsangen, sankta lucia, staffan stalledrang, idas sommarvisa och sommartider (jag lirade gura pa den, fett!)
Nar cermonin var over skulle det saklart tas tusen foton, mailadresser skulle bytas och hander skulle skakas. Tillslut lyckades jag och Leo fly, hem till lagenheten och kasta i oss lite krubb, sen ner pa sta. Kopte ett par till Ali Baba-brallor, tva t-shirtar och Duma Key av Stephen King, pocketutgava.
Nu ska vi snart ga uppp till lagenheten igen, dags for mat och kanske en ol, om inte magen protesterar=)
Imorgon ar det seminarium och pa mandag borjar cirkusen igen, sex dagar pa Muktangan, ett hem for missbrukare. Ingen rast, ingen ro. Men, som skoningen Dr. Kumbhar sa, an empty mind is a devils home. True dat!
Har kommer en liten sammanfattning om vad jag har gjort i indien de senaste dagarna.
I tisdags var vi till en by som heter Raelengong Sidi. Det ar en mycket speciell by pa manga satt. For 30-40 ar sedan borjade en man fran byn att se att utveckling behovdes. Det var fattigt, svart att fa vatten till alla och alkoholmissbruket och efterfoljande valdsbrott var hoga. Han bestamde sig for att forandra byn radikalt. Han, tillsammans med byns kvinnor och nagra man, satte upp fem nya regler;
1. inga droger, inte ens tobak, far brukas i byn. Denna regel var svar att fa igenom, men det lyckades tillslut.
2. Sma familjer, max tre barn. Detta for att fa resurserna att racka langre.
3. Inte lata boskap beta fritt, detta sliter pa marken. Ta maten till djuren istallet for tvartom.
4. Inte hugga ner trad. Trad anses vara en viktig del av ekosystemet, och att hugga ner dessa forsamrar miljon.
5. Obligatoriskt arbete, alla maste hjalpa till efter sin formaga.
Genom att efterleva dessa fem enkla riktlinjer har Raelengong Sidi blivit en forebild for byar over hela indien, och aven fran andra delar av varlden. De har fatt otaliga priser, och de utbildar politiker, andra byledare och alla mojliga i hallbar lantlig utveckling.
Vi fick aven chansen att vara med i en dokumantar som spelades in, dar vi fick saga nagra meningar om vart intryck av byn. Filmmakaren var en riktigt skoning som efter detta ledde oss i en enkel meditationsovning. Skitfrant!
I onsdags var vi uppdelade pa olika organisationer, och jag fick aka till ett barnhem for barn mellan 3-18 som ar fodda med HIV. Valdigt gripande, men samtidigt vansinnigt inspirerande att se deras arbete med dessa barn. Ungarna var hur skona som helst, precis som vilka kids som helst. Vi lekte, sjong sma grodorna och besokte alla delar av barhemmet, som var mer som en by. Valdigt trevlig dag! Fick dessutom aka lokalbuss dit, en upplevelse...inte varje dag man hoppar pa och av en buss i farten!
I torsdags var vi pa ett av asiens storsta fangelser, Yerwanda Jail. Det var inte alls som jag hade tankt mig. Jag hade en bild nagonstans mellan Midnight express och bangkok hilton, men tji fick jag. Det var gront och otroligt vackert inne pa fangelseomradet. Fangarna verkade harmoniska, detta kan nog ha att gora med yogaklasserna och meditationsstunderna de har varje dag. Jag och Leo fick besoka mansfangelset med 3000 interner, och tjejerna fick tyvarr bara besoka kvinnofangelset. Jag och Leo blev guidade av Dr. Kumbar, en riktig skoning!!!
Efter det skulle vi till SOS barnbyar, men jag akte pa skitsjuka och feber och lag hemma resterande torsdag, och aven foljande fredag da jag egentligen skulle till Sasoon hospital och SOFOSH, en adoptionsverksamhet inom sjukhuset. Tyvarr sa bommade jag, men skiter man laserstralar sa far man stanna hemma!
Idag hade vi avslutningsceremoni pa Bharati Vidya Peeth, universitetet som vi har varit kopplade till denna vecka. Det oppnade med en forelasning om Urban Stratification and development, hallbar utveckling och problem kopplade till staders expansion. Sjukt intressant. Sen var det dags for show! De indiska studenterna var ungefar 100% mer forberreda an vi Svenskar, med bamboo dance, traditionell dans och musik, religiosa cermonier och allt moljigt. Vi gav en presentation av sverige, vara distinkta arstider och sjong nationalsangen, sankta lucia, staffan stalledrang, idas sommarvisa och sommartider (jag lirade gura pa den, fett!)
Nar cermonin var over skulle det saklart tas tusen foton, mailadresser skulle bytas och hander skulle skakas. Tillslut lyckades jag och Leo fly, hem till lagenheten och kasta i oss lite krubb, sen ner pa sta. Kopte ett par till Ali Baba-brallor, tva t-shirtar och Duma Key av Stephen King, pocketutgava.
Nu ska vi snart ga uppp till lagenheten igen, dags for mat och kanske en ol, om inte magen protesterar=)
Imorgon ar det seminarium och pa mandag borjar cirkusen igen, sex dagar pa Muktangan, ett hem for missbrukare. Ingen rast, ingen ro. Men, som skoningen Dr. Kumbhar sa, an empty mind is a devils home. True dat!
Busy day, tired as a motherfucker!
Idag har vi borjat var praktik pa allvar. I morse akte vi med rikshaw till ett universitet har i Pune, dar vi blev valkomnade av studenter som laser en masters i social work, det kan alla gora oavsett tidigare bachelors degree. Vi fick prick i pannan och en ros, sen sjong dom lite. Efter det presenterade dom oss kort, och sen pratade nagra av fakultetsmedlemmarna om socialt arbete i indien, bara valdigt kort. Efter det hade vi en skitbra forelasning om Tribal Art & Crafts relaterat till empowerment. Forelasaren hade fem degrees, och var doktor i antropologi. Han hade skrivit 37 bocker, varit inblandad i 25 dokumanterar, orakneliga forskningsartiklar och var dessutom shaman! Imponerande ar bara fornamnet!
Efter det akte vi hem till en indisk tjej, som laste masters. Hon var gift och hade tva barn, och att hennes man tillat henne att studera och vilja arbeta sags som en mycket ovanlig och otroligt modern sak av de andra studenterna. Dom bodde i en tvavaningsvilla, hade tva barn och mannen var advokat, sjukt trevlig. Han sa "if you ever get in any kind of trouble here in India, call me and I'll fix it". Han ville aven att vi skulle komma och halsa pa igen, sa det kanske vi gor! Jag var dar med nagra fran min grupp och ett helt gang studenter. Dom bodde med svarforaldrarna och mannens bror och dennes fru. Vi at god mat, drack chai (inte gott) och pratade allt mojligt. Supertrevligt!!!
Imorgon ska vi till raelengong, en by tre timmars bilfard fran Pune, dar vi ska besoka ett Rural Development project. Det kommer att bli en intressant, men lang dag.
Nu ska jag sanka en kingfisher och lira lite gura, relaxation all across the nation.
Smell you//Haddam Sustain
Efter det akte vi hem till en indisk tjej, som laste masters. Hon var gift och hade tva barn, och att hennes man tillat henne att studera och vilja arbeta sags som en mycket ovanlig och otroligt modern sak av de andra studenterna. Dom bodde i en tvavaningsvilla, hade tva barn och mannen var advokat, sjukt trevlig. Han sa "if you ever get in any kind of trouble here in India, call me and I'll fix it". Han ville aven att vi skulle komma och halsa pa igen, sa det kanske vi gor! Jag var dar med nagra fran min grupp och ett helt gang studenter. Dom bodde med svarforaldrarna och mannens bror och dennes fru. Vi at god mat, drack chai (inte gott) och pratade allt mojligt. Supertrevligt!!!
Imorgon ska vi till raelengong, en by tre timmars bilfard fran Pune, dar vi ska besoka ett Rural Development project. Det kommer att bli en intressant, men lang dag.
Nu ska jag sanka en kingfisher och lira lite gura, relaxation all across the nation.
Smell you//Haddam Sustain
