Namaste!
Nu mar jag battre, har skitit fast form idag. Great success!!! Tog immodium och dimor, det hjalpte tillslut!
Har kommer en liten sammanfattning om vad jag har gjort i indien de senaste dagarna.
I tisdags var vi till en by som heter Raelengong Sidi. Det ar en mycket speciell by pa manga satt. For 30-40 ar sedan borjade en man fran byn att se att utveckling behovdes. Det var fattigt, svart att fa vatten till alla och alkoholmissbruket och efterfoljande valdsbrott var hoga. Han bestamde sig for att forandra byn radikalt. Han, tillsammans med byns kvinnor och nagra man, satte upp fem nya regler;
1. inga droger, inte ens tobak, far brukas i byn. Denna regel var svar att fa igenom, men det lyckades tillslut.
2. Sma familjer, max tre barn. Detta for att fa resurserna att racka langre.
3. Inte lata boskap beta fritt, detta sliter pa marken. Ta maten till djuren istallet for tvartom.
4. Inte hugga ner trad. Trad anses vara en viktig del av ekosystemet, och att hugga ner dessa forsamrar miljon.
5. Obligatoriskt arbete, alla maste hjalpa till efter sin formaga.
Genom att efterleva dessa fem enkla riktlinjer har Raelengong Sidi blivit en forebild for byar over hela indien, och aven fran andra delar av varlden. De har fatt otaliga priser, och de utbildar politiker, andra byledare och alla mojliga i hallbar lantlig utveckling.
Vi fick aven chansen att vara med i en dokumantar som spelades in, dar vi fick saga nagra meningar om vart intryck av byn. Filmmakaren var en riktigt skoning som efter detta ledde oss i en enkel meditationsovning. Skitfrant!
I onsdags var vi uppdelade pa olika organisationer, och jag fick aka till ett barnhem for barn mellan 3-18 som ar fodda med HIV. Valdigt gripande, men samtidigt vansinnigt inspirerande att se deras arbete med dessa barn. Ungarna var hur skona som helst, precis som vilka kids som helst. Vi lekte, sjong sma grodorna och besokte alla delar av barhemmet, som var mer som en by. Valdigt trevlig dag! Fick dessutom aka lokalbuss dit, en upplevelse...inte varje dag man hoppar pa och av en buss i farten!
I torsdags var vi pa ett av asiens storsta fangelser, Yerwanda Jail. Det var inte alls som jag hade tankt mig. Jag hade en bild nagonstans mellan Midnight express och bangkok hilton, men tji fick jag. Det var gront och otroligt vackert inne pa fangelseomradet. Fangarna verkade harmoniska, detta kan nog ha att gora med yogaklasserna och meditationsstunderna de har varje dag. Jag och Leo fick besoka mansfangelset med 3000 interner, och tjejerna fick tyvarr bara besoka kvinnofangelset. Jag och Leo blev guidade av Dr. Kumbar, en riktig skoning!!!
Efter det skulle vi till SOS barnbyar, men jag akte pa skitsjuka och feber och lag hemma resterande torsdag, och aven foljande fredag da jag egentligen skulle till Sasoon hospital och SOFOSH, en adoptionsverksamhet inom sjukhuset. Tyvarr sa bommade jag, men skiter man laserstralar sa far man stanna hemma!
Idag hade vi avslutningsceremoni pa Bharati Vidya Peeth, universitetet som vi har varit kopplade till denna vecka. Det oppnade med en forelasning om Urban Stratification and development, hallbar utveckling och problem kopplade till staders expansion. Sjukt intressant. Sen var det dags for show! De indiska studenterna var ungefar 100% mer forberreda an vi Svenskar, med bamboo dance, traditionell dans och musik, religiosa cermonier och allt moljigt. Vi gav en presentation av sverige, vara distinkta arstider och sjong nationalsangen, sankta lucia, staffan stalledrang, idas sommarvisa och sommartider (jag lirade gura pa den, fett!)
Nar cermonin var over skulle det saklart tas tusen foton, mailadresser skulle bytas och hander skulle skakas. Tillslut lyckades jag och Leo fly, hem till lagenheten och kasta i oss lite krubb, sen ner pa sta. Kopte ett par till Ali Baba-brallor, tva t-shirtar och Duma Key av Stephen King, pocketutgava.
Nu ska vi snart ga uppp till lagenheten igen, dags for mat och kanske en ol, om inte magen protesterar=)
Imorgon ar det seminarium och pa mandag borjar cirkusen igen, sex dagar pa Muktangan, ett hem for missbrukare. Ingen rast, ingen ro. Men, som skoningen Dr. Kumbhar sa, an empty mind is a devils home. True dat!
Har kommer en liten sammanfattning om vad jag har gjort i indien de senaste dagarna.
I tisdags var vi till en by som heter Raelengong Sidi. Det ar en mycket speciell by pa manga satt. For 30-40 ar sedan borjade en man fran byn att se att utveckling behovdes. Det var fattigt, svart att fa vatten till alla och alkoholmissbruket och efterfoljande valdsbrott var hoga. Han bestamde sig for att forandra byn radikalt. Han, tillsammans med byns kvinnor och nagra man, satte upp fem nya regler;
1. inga droger, inte ens tobak, far brukas i byn. Denna regel var svar att fa igenom, men det lyckades tillslut.
2. Sma familjer, max tre barn. Detta for att fa resurserna att racka langre.
3. Inte lata boskap beta fritt, detta sliter pa marken. Ta maten till djuren istallet for tvartom.
4. Inte hugga ner trad. Trad anses vara en viktig del av ekosystemet, och att hugga ner dessa forsamrar miljon.
5. Obligatoriskt arbete, alla maste hjalpa till efter sin formaga.
Genom att efterleva dessa fem enkla riktlinjer har Raelengong Sidi blivit en forebild for byar over hela indien, och aven fran andra delar av varlden. De har fatt otaliga priser, och de utbildar politiker, andra byledare och alla mojliga i hallbar lantlig utveckling.
Vi fick aven chansen att vara med i en dokumantar som spelades in, dar vi fick saga nagra meningar om vart intryck av byn. Filmmakaren var en riktigt skoning som efter detta ledde oss i en enkel meditationsovning. Skitfrant!
I onsdags var vi uppdelade pa olika organisationer, och jag fick aka till ett barnhem for barn mellan 3-18 som ar fodda med HIV. Valdigt gripande, men samtidigt vansinnigt inspirerande att se deras arbete med dessa barn. Ungarna var hur skona som helst, precis som vilka kids som helst. Vi lekte, sjong sma grodorna och besokte alla delar av barhemmet, som var mer som en by. Valdigt trevlig dag! Fick dessutom aka lokalbuss dit, en upplevelse...inte varje dag man hoppar pa och av en buss i farten!
I torsdags var vi pa ett av asiens storsta fangelser, Yerwanda Jail. Det var inte alls som jag hade tankt mig. Jag hade en bild nagonstans mellan Midnight express och bangkok hilton, men tji fick jag. Det var gront och otroligt vackert inne pa fangelseomradet. Fangarna verkade harmoniska, detta kan nog ha att gora med yogaklasserna och meditationsstunderna de har varje dag. Jag och Leo fick besoka mansfangelset med 3000 interner, och tjejerna fick tyvarr bara besoka kvinnofangelset. Jag och Leo blev guidade av Dr. Kumbar, en riktig skoning!!!
Efter det skulle vi till SOS barnbyar, men jag akte pa skitsjuka och feber och lag hemma resterande torsdag, och aven foljande fredag da jag egentligen skulle till Sasoon hospital och SOFOSH, en adoptionsverksamhet inom sjukhuset. Tyvarr sa bommade jag, men skiter man laserstralar sa far man stanna hemma!
Idag hade vi avslutningsceremoni pa Bharati Vidya Peeth, universitetet som vi har varit kopplade till denna vecka. Det oppnade med en forelasning om Urban Stratification and development, hallbar utveckling och problem kopplade till staders expansion. Sjukt intressant. Sen var det dags for show! De indiska studenterna var ungefar 100% mer forberreda an vi Svenskar, med bamboo dance, traditionell dans och musik, religiosa cermonier och allt moljigt. Vi gav en presentation av sverige, vara distinkta arstider och sjong nationalsangen, sankta lucia, staffan stalledrang, idas sommarvisa och sommartider (jag lirade gura pa den, fett!)
Nar cermonin var over skulle det saklart tas tusen foton, mailadresser skulle bytas och hander skulle skakas. Tillslut lyckades jag och Leo fly, hem till lagenheten och kasta i oss lite krubb, sen ner pa sta. Kopte ett par till Ali Baba-brallor, tva t-shirtar och Duma Key av Stephen King, pocketutgava.
Nu ska vi snart ga uppp till lagenheten igen, dags for mat och kanske en ol, om inte magen protesterar=)
Imorgon ar det seminarium och pa mandag borjar cirkusen igen, sex dagar pa Muktangan, ett hem for missbrukare. Ingen rast, ingen ro. Men, som skoningen Dr. Kumbhar sa, an empty mind is a devils home. True dat!
Kommentarer
Trackback
