Jag och min vän, som även var min kollega i flera år, satt i hans lilla etta på Köpmangatan i Surahammar och drack bärs och lirade Playstation. Vi blev gradvis mer berusade, och slutade spela Playstation och drog igång lite fyllekäk på elgrillen ute på balkongen. Vi satt på balkongen, käkade korv och drack pilsner. Fyllesnacket handlade om allt möjligt, men efter tag började vi prata om min väns granne. Denna granne är en psykiskt instabil man i fyrtioårsåldern, med en förkärlek för sprit. Grannen brukar göra ganska skumma saker när han är full, bland annat yla som en varg, skälla som en hund samt mucka gräl med folk som han inbillar sig ha förolämpat honom. Grannen är ett av Surahammars största original, Håkan Dala.

Min vän berättade för mig om hur denna granne brukade knacka och plinga på hans dörr mitt i nätterna, såväl veckodagar som helg. Alltid skitfull, alltid upprörd över någon inbillad oförätt. Min vän, som blir lite het på fyllan, blev mer och mer arg av att prata om grannens påhitt, och jag hetsade honom till att hämnas. "Du måste hämnas, gå över och knacka och plinga på hans dörr mitt i natten" sa jag. Klockan var nu efter midnatt, och vi skred till verket. Vi gick ut i trapphuset och fram till grannens dörr, som är belägen mitt emot min väns dörr. Precis när vi ska knacka så sliter grannen upp dörren och stirrar på oss med psykopatögon. Vi blir naturligtvis helt ställda. Plötsligt hör jag min vän säga "Tjena Håkan, vill du ha en korv?"

Varför han gjorde så förstod jag inte då, men i efterhand har min vän förklarat att det var det enda han kunde komma på i stundens hetta. Sagt och gjort, Håkan hängde på in i min väns lägenhet, ut på balkongen och åt korv. Hela tiden yrade han om att CIA och FBI samt SÄPO spanade på honom, avlyssnade hans telefon och buggade hela hans lägenhet. Han hade minsann samlat registreringsnummer från spionernas svara, stora bilar och låg på så vis steget före. Varför de spionerade på honom framgick inte särskilt tydligt, men jag är helt säker på att det var etthundra procent verklighet för honom. Själva fick vi bita oss i tungorna för att inte skrata ihjäl oss.