Jaha…nu sitter man här i plåtlådan igen, fabriken som jag har det tvivelaktiga nöjet att få arbeta på under mitt så kallade sommarlov. Ingen glass och ballong här inte, bara vidrigt automatkaffe och enorm tristess. Lågkonjunkturen har dessutom sett till att jag inte har ett jävla skit att göra, således sitter jag på min röv åtta timmar och aderton minuter och försöker fördriva tiden på något sätt. Jag har en dator, med Internet, men någon IT-lirare har bestämt sig för att Fejjan, Youtube och Flashback inte passar sig på arbetstid. Det gör det inte heller, i de fall när man har något att göra. Jag tänker aldrig gnälla på att behöva göra det jag har betalt för, men då det inte finns något att göra kan man tycka att det borde vara OK att surfa på vilken sida man vill. Funderar på att ta med en tjock bokjävel för att fördriva tiden, men det är inte helt OK det heller. Helst ska man väl sitta och vänta med förväntan i ögonen, på helspänn ända tills någonting att göra uppenbarar sig framför mätstationen.

Jag blir helt slut av att inte göra någonting. Efter en hel dag av sittande är jag redo för sängen, sanna mina ord. Tiden går segt som en slemmig snorklump, och därför skriver jag det här. Jag vet att jag är en gnällig jävel, och jag har ingen som helst föreställning om att någon ska få ut något av att läsa mina rants…this one´s for me. Sysselsätter jag mig inte finns nämligen en överhängande risk för att jag imploderar av tristess och förvandlas till en pöl med gult kiss på min stoljävel.

Idag ska facket informera om varselförhandlingarnas fortlöpande. Jag är inte orolig, känns inte som en högoddsare att de ska sparka mig. Jag har ju redan fått sparken! Woho! Jag tycker dock synd om mina kollegor som går och ojar sig över den osäkra framtiden. Tyvärr så kommer säkert helt fel folk få gå, alltså yngre, piggare förmågor. De äldre skulle säkert, efter att första chocken lägger sig, må bra av ett miljöombyte. Det är liksom något osunt med att stå och nöta samma jävla fabriksgolv i trettio år. Det borde finnas någon slags ambition att gå vidare, uppåt eller åt sidan. Här snackar vi dock stagnation och bakåtsträvande. Det var bättre förr, men kan knappast bli värre än nu, men ändå söker man sig inte någon annan stans. Mystiskt. Ingen wanderlust så att säga.

På radion är det P4 Västmanland som gäller. Maken till meningslös skitkanal får man fan leta efter. Musiken är så dålig så att mina öron sträcker sig efter vassa verktyg för att punktera sina egna trumhinnor. Min hjärna kommer hela tiden med ultimatum till mig: ta en kniv och skär sönder högtalarmembranen innan jag ser till så att en total nervkollaps blir nästa sinnesintryck du får, din jävla medlöpare! Tänk om jag fick köra lite DJ-verksamhet, nu när jag ändå inte har ett skit att göra. Jag skulle öppna med March Of The Fire Ants med Mastodon, för att sedan crossfade:a in i Coffins Of The Unembalmed Dead med Death Breath. Efter det skulle jag, så att säga, plocka ned skiten med New Orleans Is A Dying Whore med Down. Lugna stunden skulle sedan fortsätta med Black Sabbath med Black Sabbath. Nu är det dags att höja tempot, och ett givet val i detta läge är Bränn Holmenkollen (Behåll Lugnet) med the true Sportlov. Fyfan vad glada alla skulle bli av den lilla musikstunden.

Nu är det en timme och tio minuter kvar tills jag får gå hem. There is a light in the end of the...

Later biatch!