...eller något, känner bara för att skriva lite. Är tillbaka i föräldrahemmet efter två kanondygn hemma i Penny med min bättre hälft. Kan knappt vänta till torsdag då jag får återvända till vår egna lägenhet. Det är en saftig omställning att bo hemma igen efter fem år i eget boende.

Eftersom jag tydligen har börjat hänga ut mina närstående och bekanta här på bloggen för att få mer uppmärksamhet, så tänkte jag dra en liten anekdot med min vän Tom i huvudrollen.



För många år sedan, jag tror att det var 2000 eller 2001, så anordnades en konsert i Surahammars Folkets hus källare, även känt som gruvan. Lokala band bjöd på underhållning, och publiken bestod av 11-12-åringar från Surahammars skolor. Jag spelade med mitt band, som vid den tidpunkten hette Rectum, whisteria eller något annat mäktigt, och vikarierade även för Lundan i bandet som han hade tillsammans med Tom och Gabbe. Lundan hade åkt på feber och jag fick därför den stora äran att ta plats bakom trumsetet.  Nåväl, jag, Gabbe och tom tog plats på scenen. När instrumenten var inkopplade och allt klart för start tänkte Tom att han skulle öppna starkt och peppa ungarna till max, så han vrålade i micken: "NU VILL JAG SE ER RÖJA SOM SVIIIIIIIIIN", och sedan lite (mycket) tystare "vilken låt börjar vi med?". Kontrasten var enorm. Hela den emotsedda effekten av vrålandet uteblev, och det blev helt tyst i lokalen. Detta finns även bevarat på skiva. Sanslöst roligt. Kan jämföras med när Mannberg glömde sin wahwah-pedal i logen, och fick springa från scenen för att hämta den, allt medans vårat feta förinspelade intro han ta slut. Istället för den mäktiga effekten med en explosion följt av låtens omedelbara igångsättande så stog jag, Björn och Tjoffe och bara glodde och folket i lokalen undrade vad fan det var frågan om. Pinsamt.

Jaja, nu är det sova som gäller. Tung dag på fabriken imorgon..eller inte!