...that old familiar sting.

Tatueringar är ett av mina stora intressen. Det är inte mycket som spöar känslan av att gadda sig. Jag älskar allt med tatueringar. Fundera på motivet. Lukten av en tatueringsstudio. Känslan av en nål som köttar sönder huden. Ljudet av maskinen som överröstar musiken i studion. Det är helt enkelt förjävla fränt med gaddningar. Jag är dock något av en elitist när det kommer till tatueringar och folk som skaffar dem. Jag menar inte att jag ställer höga krav på kvaliteten på motivet, eller på tatueraren som gör motivet. Jag är bara fruktansvärt allergisk mot folk som måste ha en historia bakom varje motiv, med känslor och gråt. Jag hatar miami ink över allt annat på denna jord. "My sisters brothers cousins mechanics half-breed dog died of age, and I feel i have to have a tattoo of lotusflowers and chinese lettering...uäähhh...snörvel..snyft to..to celebrate his memory..i think his name was Buster...uuäääähh" Fyfan, jag blir agressiv bara av att tänka på det. Att tatuera sig ska vara kul. Visst, jag har tankar bakom vissa av mina motiv, vissa är bara coola/fula/snygga. Men en sak är jävligt säker. Jag tatuerar mig först och främst för själva tatueringens skull, och vägen till ett färdigt motiv är halva nöjet.

En annan sak jag hatar med folk och tatueringar är de som gör något för att det är inne. Undrar hur jävla kul det känns att ha en tribal idag. Inte. Alls. Visst, vissa gjorde säkert tribals för att de tyckte att de var snygga, men jag lovar att en övervägande del av de som gjorde tribals runt millenieskiftet skulle ha gjort indianfjädrar på nittiotalet. Dessa människor är även i riskgruppen för att ha kinatecken på axeln som de tror betyder något. Tusen spänn på att de betyder nudlar med kycklingsmak. Rätt åt dem, jävla modeslavar.

Det finns ett norskt black metal-band som heter Mayhem som hade en jävligt bra idé. De ville att alla som var sugna på att tjacka deras platta skulle få fylla i ett formulär och skicka in en bild på sig själva innan de fick köpa skivan. Detta för att eliminera alla som gillade black metal för att det var på väg att bli inne. Grym ide, synd att det inte gick att genomföra. För jag lovar er, de flesta som har "De mysteriis dom satanas" i hyllan lyssnar inte på den. De köpte den för att någon jävla trendsetter sa åt dem att black is the new black.

Denna idé borde funka i tatueringsbranchen. Tatueraren får helt enkelt ha en viss integritet och döma ut fåntrattarna redan innan de sätter sina sandalprydda fötter i studion. Så det så.

Well..nu när ni vet hur jävla förträfflig och cool jag är så ska ni få se mina gaddningar. Jag är något av en samlare, gillar att tatuera mig hos olika personer. Efter min senaste så ligger dock Jeppe på East Street jävligt bra till för att få den stora äran att fortsätta på min slanka lekamen. Gaddningarna är i kronologisk ordning.

Första gadden, Crimson ghost, misfits maskot. Punk as fuck. Var arton när jag gjorde denna. 1400:-, 45 min. Gjord av Jouni på Västerås Tatuering.



Halvful skalle på vaden. Gjord av en hemmapulare i Surahammar. Med tanke på hans portfolio så är den bra. Gratis, tog ett par timmar.


Min kära Mikaelas namn på bröstet. Mycket romantiskt och fint gjort av mig, bara så ni vet. Gjord av en lärling på Bluebird i västerås. 700:-, tog 45 min.



Fisk på insidan av smalbenet. Egen design, Macke H gjorde en likadan. Gjord av ovan nämnda lärling. 500:.-, 45 min.



Veritas på vänster underarm. Gjord av Gunnar Foley på Bluebird. Betyder sanningen. kostade 2500:-, tog ett par timmar.



Aequitas på höger underarm, betyder rättvisa. Gjord av Noby från Tattozone när han gästade Bluebird. 2500:-, 40 minuter.


Dödskalle med trumpinnar. Gjord av en Thailändare med bamboo. Kostade typ ingenting, tog 1,5h.



Senaste tillskottet i samlingen. En oldschool-dolk med lite newschool-vibbar. Grymt nöjd med denna. Gjord av Jeppe från East Street när han gästade Bluebird. 3200:-, ca 3h.



Jaja, fiiiifan vad cool jag är.  Kolla exempelvis hur bra musiksmak jag har..jäjä.




  .


Nu räcker det! Ha det bra.