Sen går jag hem för i år från denna gravkammare som kallas Bodycote HIP AB. Det känns obeskrivligt skönt, men jag ska försöka få er att förstå vad det är som gör mig glad att slippa detta ställe i tio månader.

Gubbarna..dom jävla gubbarna. Vissa är väl ok, de flesta tillochmed snälla. De är dock bittrare än en shot Fernet. Gnälla, klaga och snacka skit om varandra är deras huvudintressen. Stackars den gubbe som råkar få chansen att ta ett kliv upp i hierarkin. Nöjd och glad går han hem för dagen, för att nästa dag, den första med den nya befattningen, möta trettio arga ansikten i fikarummet.

-Den där jäveln har aldrig jobbat ordentligt i hela sitt liv, bara slickat röv. Sen luktar han illa också.
-Ja, för att inte tala om vilken jävla timtjuv han är. Hörde ni förresten att han super som fan?
-Ja, kärringen lämnade ju honom -87 så det kan man ju förstå!
-Jojo, där ser man ju hur mycket de har i huvudet uppe på kontoret..jävla slipsnissar.
-Han har visst knullat kärringen Johansson på kontoret hörde jag.
-Jojo, den springfittan, det kunde man ju förstå. Gubben hennes räcker väl inte till.

Detta är inte ett dugg överdrivet, såhär går snacket om "småpåvarna" nere på golvet. Den "småpåve" som tar sig ton och ryter ifrån åt de värsta skitsnackarna får det ännu värre. Han blir garanterat utfryst, baktalad och svartlistad av majoriteten av gubbarna. Fy fan för dessa missunsamma människor. Det värsta är att de yngre blir likadana.

Förmiddagsskiftet..dessa arla morgunstunder med uppstigning vid fem tar fan knäcken på mig. Jag är som en jävla zombie fram till lunch, och kvällarna blir innehållslösa på grund av trötthet. För att citera Klimp: "Fiiii Faaaan!"
När fredagen väl kommer är man oftast så jävla slut så att man inte ens orkar kröka. Vad är det för liv?

Arbetsuppgifterna..nej, det är inte kul att mäta en klump stål som någon jävla norrman ska ha i ett oljeborrtorn.

Jag och JohnJohn var uppe på bolaget på lunchen och köpte två st femliterskaggar till hans draughtmaster. Imorgon firar vi med pompa och ståt att min sejour på fabriken är över. Det ska bli så jävla nice!



In i dimman!!

Vi har roat oss de senaste två dagarna med att äta svinigt starka kryddor rakt av. JohnJohn hade med sig en krydda som kallas Birdeye som tydligen skulle vara stark. Den åt vi igår, och det var ett grymt drag i den. Idag kontrade jag med morsan homegrown chili. Oh.My.Fucking.God vad stark den var. Drack fem glas vatten och åt en skiva bröd, och ändå ville det inte gå över. Undrar vart den ligger på Scoville-skalan?

Jaja, nu ska jag mäta lite på en stor fyratonsgrej. Manligt som fan! Simma lugnt..