doghound

..som familjer dansar runt. Det är så svenskar firar midsommar. Inte OK, tänk på barnen. Nu kom jag helt osökt att tänka på en historia som jag tycker är hemskt rolig:

En kvinna och en man sitter och tittar på en raketuppskjutning på TV. Plötsligt säger kvinnan "Raketer...hmpf..det är inget annat än stora fallos-symboler". Mannen sitter tyst en stund, och säger sedan "Jadu...det är ju jävligt svårt att flyga med ett hål"

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA mkt rlgt lol lmao rofl.

Idag när jag skulle duscha (inga snuskiga tankar nu, händerna på täcket) märkte jag att vattnet inte rann undan. Avloppet behövde rensas. Jag lossade på silen över golvbrunnen och tog ur insatsen/koppen/skålen eller vad fan det nu heter, och där hängde ungefär ett kilo hår och slajm som ett stort skägg och luktade analläckage. Fiiiiii faaaaan vad äckligt det var. Jag skulle ha tagit en bild, så skulle ni ha fått se. FYYYY FAAAAAN. Kvinnor, ta bort håret när ni duschar..det är inte ok någonstans!

Nu ska jag och Mikaela laga kycklingspett och jordnötssås...smaskens filibajs, som skäggmannen skulle ha uttryckt det.

Här har ni en fin bit, The Band - Up On Cripple Creek

..eftersom jag är ledig imorgon. Långhelg, glass och ballong. Pennymotherfuckingbridge, here I come!!! På tal om ingenting, jag har två datorer som jag använder växelvis på jobbet, en egen dator hemma + Mikaelas dator som jag ibland är förvisad till när hon vill SImsa. Jag använder även mina föräldrars dator i veckorna när jag är hemma hos dom. Vet ni hur jävla drygt det är att tangentborden på alla dessa datorer har små, inbördes skillnader som leder till att jag skriver fel hela tiden. Så här långt in i denna text har jag råkat skriva kwsuf istället för ledig, jag gör r hela tiden när jag skall skriva ett t, det blir bara trams när jag försöker köra index finger waltz upon this mothafucker yaknowwai´msayin?? Blir det en felstavning till så kommer jag att springa fram och skalla första bästa kollega i ren frustration.

"Men, varför i helvete sitter den jäveln och bloggar om det är så jävla jobbigt?" undrar ni nu. "Har han ingen jävla arbetsmoral den där satans kommunistbögen?" Svaren lyder som följer:

1) Jag har inget annat att göra. Jag har mätit det som skulle mätas, ätit det som skulle ätas.
2) Jag tror att jag har lite arbetsmoral, se svar ett för en djuplodande, insiktsfull rapport ang. min arbetsbörda.

Jag skall nu ringa min buttre hälft och se om hon har knypplat färdigt hemma hos friherrinan i Vöööörntöööörp. Är så fallet, så kastar jag mig på stämpeldatorn (ja, en typ av dator, stämpelklockor finns bara i Amerikanska filmer om facket eller kontorister...och på AV Media i Västerås, men det är en annan femma) och köra PLANERAD FRÅNVARO IDAG->KOMP UT och sedan springa hem och packa ner snuttefilten och plastlakanet i min Laban-rygga, för då bär det av till örebronx med en jävla fart. Piss out!!

Jag och Mikalea var för ett par år sedan i Turkiet, för andra gången. Vi gillar Turkiet, trevligt folk, billigt, god mat, varmt som en motherfucker och bra uteliv. Perfekt om man är sugen på en riktigt jävla slapp vecka. Anyhoo, när vi kom fram visade det sig att vi hade glömt våra hjärnor på bagagevagnen på Arlanda. Jag var den första att demonstrera min sinnessvaghet. Vi landade mitt i natten, och satt på transferbussen till Alanya, en resa som tar ett par-tre timmar. Reseledaren stod och yrade i micken om allt möjligt. Jag var trött som fan, men lyckades även snappa upp något om en bit av stranden där resenärer som åkte med just deras resebolag skulle få låna gratis solstolar och parasoll. Som den suring jag är såg jag chansen att spara in en hunka eller två, så när reseledaren gick runt i bussen för att svara på frågor så vände jag mig till henne och sade: "Du, den där stranden...är den liksom inhängnad...så att man vet?" Hon stog som ett jävla frågetecken, och tänkte antagligen "Vilken idiot, vad då inhängnad...rädd för the locals?". Mikaela fick agera tolk, och förklara för reseledaren att det jag ville veta var om den del av stranden där man kunde få låna solstolar var skyltad eller något. Fail.

Mikaela var inte bättre hon, en dag när vi badade vid poolen så lyckades hon med två  riktigt  smarta kommentarer. Den första kom i hissen, på väg upp till vårat rum. Hissen var av den typ som saknar innerdörr. Medans vi åkte upp så visade siffrorna på dörrarna (som alltså sitter på varje våningsplan) vilken våning vi var på. Siffrorna var av någon typ av metall, fastskruvade i insidan på respektive dörr. Mikaela - "Men...hur kan siffrorna ändras på dörren?". Vad ska man säga?

När vi badade i poolen så simmade jag runt, och sa till Mikaela att komma och kramas lite. Hon tittade på djupmarkeringen på poolkanten, som upplyste om att djupet var  150 cm. Mikaela - "Men...jag bottnar inte!" Jag "Jo, det är bara en och femtio djupt!" Mikaela- "Men det är ju mer än en och femtio långt.". Jaha...

Nästa gång får ni höra om mig utan hjärna i Thailand!

...definitivt avklarad nu. Fick besked om sista tentan igår och jag blev godkänd. Skönt som fan, men ändå lite besviken..första gången jag verkligen känt att jag förtjänat ett klockrent VG. Mikaela fick ett välförtjänt VG som hon ska ha all heder för. Hon är duktig, min älskade.

Mina beundrarskaror här på internet (http://hempo.blogspot.com, http://jennycaroline.blogg.se) har uppskattat mina anekdoter här på bloggen, så nu kommer en till. Jag vet inte om den kan klassas som rolig, men what ever.

Runt 2002 skrek jag i ett band som gick under namnet Sanctuary (senare 1000 Maniacs), och vi hade anmält oss till Musik Direkt som skulle gå av stapeln i Arboga. På morgonen avgick bilen från Surahammar med Puttes (gitarristen) bror Jimmy som chaffis. Macke H (basist) var episkt bakfull, och öppnade starkt med att ramla utanför sin flickväns hus när vi skulle hämta upp honom. Han luktade dessutom jättekonstigt. Oh, well, vi kom fram till Arboga och gick igenom processen med möte, spelordningens fastställande och allmän information. Efter ett tag fick vi kliva upp på scenen för att soundchecka. Ljudtekniker var scarface från Frema, en riktig surpuppa. Vi kopplade in och började spela en låt, och ljudteknikern tecknade till oss att vi skulle sluta spela. Han bad oss (på ett otrevligt sätt) att sänka på stärkarna, något som vi motvilligt gick med på. Vi testade igen, men ljudteknikern var ändå inte nöjd. Han pekade på ett dB-öra på väggen (en apparat i form av ett öra som lyser rött, gult eller grönt efter förinställda decibel-nivåer) och skrek och gapade "ni lär ju sänka typ åttio procent på gitarrstärkarn", varpå Tom (trummisen) blev fly förbannad och skrek "DU LÄR JU HÖJA TYP TREHUNDRA PROCENT PÅ DITT JÄVLA MIXERBORD" Vi klev av, efter att ljudteknikern tvingat oss att sänka  mer på gittarförstärkaren. När det väl var dags för oss att spela så klev vi upp och jag sa "Hej. det är vi som är Tomas Ledin, ett hip-hopkollektiv från Mölndal", och sedan vred vi absolut fullt på båda stärkarna och mosade på allt vad vi orkade. Ljudteknikern blev så jävla arg, men vi gick vidare till länsfinal.

På kvällen hade vi fest, och det var då jag förvärvade öknamnet "tregroggars-John" genom att efter tre groggar ligga på golvet i Puttes mammas kök och spela improvisationsblues på nylonsträngad akustisk gitarr. Jag fick dessutom utstå hån och retsamheter från mina vänner, efter att jag försökt imitera en sängkammarblick som jag upplevde att en tjej på ett café i Arboga hade kastat åt mig. Min imitation såg, enligt Macke H, precis ut såhär:

 

Those were the days.

...eller något, känner bara för att skriva lite. Är tillbaka i föräldrahemmet efter två kanondygn hemma i Penny med min bättre hälft. Kan knappt vänta till torsdag då jag får återvända till vår egna lägenhet. Det är en saftig omställning att bo hemma igen efter fem år i eget boende.

Eftersom jag tydligen har börjat hänga ut mina närstående och bekanta här på bloggen för att få mer uppmärksamhet, så tänkte jag dra en liten anekdot med min vän Tom i huvudrollen.



För många år sedan, jag tror att det var 2000 eller 2001, så anordnades en konsert i Surahammars Folkets hus källare, även känt som gruvan. Lokala band bjöd på underhållning, och publiken bestod av 11-12-åringar från Surahammars skolor. Jag spelade med mitt band, som vid den tidpunkten hette Rectum, whisteria eller något annat mäktigt, och vikarierade även för Lundan i bandet som han hade tillsammans med Tom och Gabbe. Lundan hade åkt på feber och jag fick därför den stora äran att ta plats bakom trumsetet.  Nåväl, jag, Gabbe och tom tog plats på scenen. När instrumenten var inkopplade och allt klart för start tänkte Tom att han skulle öppna starkt och peppa ungarna till max, så han vrålade i micken: "NU VILL JAG SE ER RÖJA SOM SVIIIIIIIIIN", och sedan lite (mycket) tystare "vilken låt börjar vi med?". Kontrasten var enorm. Hela den emotsedda effekten av vrålandet uteblev, och det blev helt tyst i lokalen. Detta finns även bevarat på skiva. Sanslöst roligt. Kan jämföras med när Mannberg glömde sin wahwah-pedal i logen, och fick springa från scenen för att hämta den, allt medans vårat feta förinspelade intro han ta slut. Istället för den mäktiga effekten med en explosion följt av låtens omedelbara igångsättande så stog jag, Björn och Tjoffe och bara glodde och folket i lokalen undrade vad fan det var frågan om. Pinsamt.

Jaja, nu är det sova som gäller. Tung dag på fabriken imorgon..eller inte!

...som jag bloggar från mobilen, helt onödigt med tanke på att jag har dator med internet mindre än en meter ifrån mig. Sitter på jobbet och uppsägningarna haglar. Stämningen är alltså inte den bästa, så jag känner för att lätta upp stämningen med ett svinbra skämt: vad har du gjort för fel om din fru/sambo kommer ut ur köket och skäller på dig? Du har gjort kedjan för kort!

...var en revolutionerande dålig film. Mikaela trodde att det skulle vara en höjdersrulle, så vi tittade på den...eller halva anyways. Sicken skitrulle! När halva filmen hade gått och ingenting överhuvudtaget hade hänt så slog vi av. Det var ju det jag sa: relationsbjäffs. Skulle ha lyssnat på Johan, som sa att den var så dålig så att han mådde fysiskt illa. Nästa gång blir det jag som väljer film, tänkte köra på ett säkert kort...die hard eller rambo:first blood. På tal om die hard, min svärmor trodde att det var en tysk film.. Die Harde (fonetiskt; di harde, (översättn: de hårda)) jfr. Die Hard (fonetiskt daj haard (översättn. dö hårt/svårt)). Hon är shmartz!

>
Hon tyckte även att det var konstigt att Rosa Bussarna (Indienresor för hippies) startade i Indien, för att sedan plocka upp passagerare från norr till söder genom Sverige, för att sedan återvända till Indien. Anledningen till att hon levde i denna villfarelse var att hon trodde att Njurunda uttalades Njo´ronda och  låg i Indien, och inte hade greppat riktigt att det uttalas precis som det skrivs, Njurunda, och ligger i södra Medelpad, Sverige. Helt plötsligt kan jag förstå varför Mikaela inte kan greppa att 150cm djupt exakt motsvarar 150cm högt.

Min egen kära mor är även hon lite förvirrad. Det var inte länge sedan hon förstod att kött och muskler är samma sak. Hon trodde att djur hade kött, muskler och fett. Hon har även briljerat med "han den där Pink Floyd", samt inte förstått att en pakethållare heter just pakethållare för att den passar att hålla fast paket med. Detta har sin upprinnelse i en dialektal förvirring, då min mor är dalmas.I Ludvika uttalas pakethållare packethållare, och det var inte förrän hennes far, min salig morfar, bad henne att åka till posten och hämta ett paket som ljuset gick upp för henne, då hon som svar på sin fråga "men hur ska jag få med mig paketet hem" fick svaret "Sätt det på packethållaren". Då gick hissen, så att säga, ända upp.



Usch, nu känner jag mig lite smutsig för att jag har hängt ut mina nära och kära på detta vis...vad gör man inte för lite uppmärksamhet.

//Attention Whore

Jag och min vän, som även var min kollega i flera år, satt i hans lilla etta på Köpmangatan i Surahammar och drack bärs och lirade Playstation. Vi blev gradvis mer berusade, och slutade spela Playstation och drog igång lite fyllekäk på elgrillen ute på balkongen. Vi satt på balkongen, käkade korv och drack pilsner. Fyllesnacket handlade om allt möjligt, men efter tag började vi prata om min väns granne. Denna granne är en psykiskt instabil man i fyrtioårsåldern, med en förkärlek för sprit. Grannen brukar göra ganska skumma saker när han är full, bland annat yla som en varg, skälla som en hund samt mucka gräl med folk som han inbillar sig ha förolämpat honom. Grannen är ett av Surahammars största original, Håkan Dala.

Min vän berättade för mig om hur denna granne brukade knacka och plinga på hans dörr mitt i nätterna, såväl veckodagar som helg. Alltid skitfull, alltid upprörd över någon inbillad oförätt. Min vän, som blir lite het på fyllan, blev mer och mer arg av att prata om grannens påhitt, och jag hetsade honom till att hämnas. "Du måste hämnas, gå över och knacka och plinga på hans dörr mitt i natten" sa jag. Klockan var nu efter midnatt, och vi skred till verket. Vi gick ut i trapphuset och fram till grannens dörr, som är belägen mitt emot min väns dörr. Precis när vi ska knacka så sliter grannen upp dörren och stirrar på oss med psykopatögon. Vi blir naturligtvis helt ställda. Plötsligt hör jag min vän säga "Tjena Håkan, vill du ha en korv?"

Varför han gjorde så förstod jag inte då, men i efterhand har min vän förklarat att det var det enda han kunde komma på i stundens hetta. Sagt och gjort, Håkan hängde på in i min väns lägenhet, ut på balkongen och åt korv. Hela tiden yrade han om att CIA och FBI samt SÄPO spanade på honom, avlyssnade hans telefon och buggade hela hans lägenhet. Han hade minsann samlat registreringsnummer från spionernas svara, stora bilar och låg på så vis steget före. Varför de spionerade på honom framgick inte särskilt tydligt, men jag är helt säker på att det var etthundra procent verklighet för honom. Själva fick vi bita oss i tungorna för att inte skrata ihjäl oss.

..är en bra sammanfattning av det aktuella läget. I morse ringde Björn och berättade att Tjoffe hade skadat sin hand på jobbet. Spelningen i Vasaparken fick ställas in, Tjoffe hade nämligen knullat sönder sin hand i löpande bandet på sitt jobb. Tursamt nog är inga ben av, alla senor hela och alla fingrar sitter kvar. Jag hann bli riktigt orolig innan jag fick prata med den skadade själv, såg för min inre syn hur bandet lades på is medans Tjoffe gick rehabträning och söp bort sorgen. Så blev det inte, som tur är!



Inte Tjoffes hand, men en dramtisering som de brukar säga på Discovery

Tur i oturen är att jag och Mikaela kunde åka hem till Penny många timmar tidigare än vad som var tänkt. Nu ska vi softa och leka eremiter i vår lägenhet ända till måndag förmiddag. Vi bor hemma hos våra respektive föräldrar under sommaren, och även om det i sig är trevligt, så är det mycket frustrerande att inte få vara hemma hos sig själv, i fred från allehanda människor och med tillgång till alla sina egna saker. Så nu njuter vi allt vad vi orkar!

Härnäst:

Pizza - Funderar på en Kebabbåt med skinka
Film - Kan bli Synechdoche, New York eller något relationsbjäffs
Godis - eller chips, möjligen en chokladkaka
Softa - skeda i soffan och rapa varandra i nacken.

Arbetsdagen lider så sakteliga mot sitt slut, åtta timmar fyllda av ingenting som jag får den stora glädjen att lägga bakom mig, till förmån för roligare aktiviteter – repa med Feber. Björn, mannen, myten, demenspatienten är på väg från Märsta till Sala för att hämta nycklarna till replokalen, som är belägen i Västerås. Försening alltså, vilket inte kan räknas som en högoddsare. Tur att han har så många andra kvaliteter!

 

Det ska bli så sjukt skönt att få sätta sig bakom trummorna och göra något jag verkligen älskar. Smaska ner en hickorypinne i ett mylar-skinn. Slå på bronslegeringar. Svettas en liter eller två. Fint som snus, en perfekt aktivitet en regnig dag. På tal om regn: På lördag ska vi spela i Vasaparken, Västerås, på gratisfestivalen 021Live, och det ser inte ut som att det kommer att bli n publiksuccé, med tanke på vädret. Hoppas att vädernissarna har tjackryck, och att solen tittar fram. Oavsett vädret ska vi göra en grym spelning, och sen åker jag och Mikaela till Penny för en soft helg på tu man hand. Wunderbar! Ja, bitte!!

 

 

Nu: dusch, utstämpling, nedpackning, bilåkning.

 

Peace out!

..here goes.

Jaha…nu sitter man här i plåtlådan igen, fabriken som jag har det tvivelaktiga nöjet att få arbeta på under mitt så kallade sommarlov. Ingen glass och ballong här inte, bara vidrigt automatkaffe och enorm tristess. Lågkonjunkturen har dessutom sett till att jag inte har ett jävla skit att göra, således sitter jag på min röv åtta timmar och aderton minuter och försöker fördriva tiden på något sätt. Jag har en dator, med Internet, men någon IT-lirare har bestämt sig för att Fejjan, Youtube och Flashback inte passar sig på arbetstid. Det gör det inte heller, i de fall när man har något att göra. Jag tänker aldrig gnälla på att behöva göra det jag har betalt för, men då det inte finns något att göra kan man tycka att det borde vara OK att surfa på vilken sida man vill. Funderar på att ta med en tjock bokjävel för att fördriva tiden, men det är inte helt OK det heller. Helst ska man väl sitta och vänta med förväntan i ögonen, på helspänn ända tills någonting att göra uppenbarar sig framför mätstationen.

 

Jag blir helt slut av att inte göra någonting. Efter en hel dag av sittande är jag redo för sängen, sanna mina ord. Tiden går segt som en slemmig snorklump, och därför skriver jag det här. Jag vet att jag är en gnällig jävel, och jag har ingen som helst föreställning om att någon ska få ut något av att läsa mina rants…this one´s for me. Sysselsätter jag mig inte finns nämligen en överhängande risk för att jag imploderar av tristess och förvandlas till en pöl med gult kiss på min stoljävel.

 

Idag ska facket informera om varselförhandlingarnas fortlöpande. Jag är inte orolig, känns inte som en högoddsare att de ska sparka mig. Jag har ju redan fått sparken! Woho! Jag tycker dock synd om mina kollegor som går och ojar sig över den osäkra framtiden. Tyvärr så kommer säkert helt fel folk få gå, alltså yngre, piggare förmågor. De äldre skulle säkert, efter att första chocken lägger sig, må bra av ett miljöombyte. Det är liksom något osunt med att stå och nöta samma jävla fabriksgolv i trettio år. Det borde finnas någon slags ambition att gå vidare, uppåt eller åt sidan. Här snackar vi dock stagnation och bakåtsträvande. Det var bättre förr, men kan knappast bli värre än nu, men ändå söker man sig inte någon annan stans. Mystiskt. Ingen wanderlust så att säga.

 

På radion är det P4 Västmanland som gäller. Maken till meningslös skitkanal får man fan leta efter. Musiken är så dålig så att mina öron sträcker sig efter vassa verktyg för att punktera sina egna trumhinnor. Min hjärna kommer hela tiden med ultimatum till mig: ta en kniv och skär sönder högtalarmembranen innan jag ser till så att en total nervkollaps blir nästa sinnesintryck du får, din jävla medlöpare! Tänk om jag fick köra lite DJ-verksamhet, nu när jag ändå inte har ett skit att göra. Jag skulle öppna med March Of The Fire Ants med Mastodon, för att sedan crossfade:a in i Coffins Of The Unembalmed Dead med Death Breath. Efter det skulle jag, så att säga, plocka ned skiten med New Orleans Is A Dying Whore med Down. Lugna stunden skulle sedan fortsätta med Black Sabbath med Black Sabbath. Nu är det dags att höja tempot, och ett givet val i detta läge är Bränn Holmenkollen (Behåll Lugnet) med the true Sportlov. Fyfan vad glada alla skulle bli av den lilla musikstunden.

 

Nu är det en timme och tio minuter kvar tills jag får gå hem. There is a light in the end of the...

 

Later biatch!

..ja ni vet hur den går. En helt vanlig söndag, småbakis, trött och lite ångestbetonad har helt plötsligt blivit förvandlad till en riktigt cosy kväll med Mikaela, Änglar och Demoner (boken) samt en påse lösgodis! Pyjamasparty på pojkrummet, som under sommaren kommer att vara mitt hem under veckorna. Saknar Penny, men det är bra fint att få mammas mat och att vara nära gamla vänner. Jobbet suger fortfarande, but hey..cash money biatches!!!

Smell ya!!

...avklarad och redo för inlämning. Etiskt dilemma och den egna personens betydelse i socialt arbete, så roligt så att jag nästan börjar gråta. Blev klar i går kväll, och jag är sedan dess officiellt ledig tills på måndag, då helvetet brakar lös på allvar. Öppnar starkt med två veckors kombinerat jobbande och pluggande, jobbandet sköts i sura och pluggandet som vanligt i Örebro. Skall opponera på en uppsats, få min och Stefans opponerad på, antagligen komplettera, avslutande jätteseminarium...detta samtidigt som jag skall mäta stålgrejer på Bodycote. Spännande...

Känns helt sjukt att tredje terminen snart är över. Nästan halva socionomprogrammet avklarat. Ett år sedan jag senast jobbade på Bodycote..känns som igår jag satt och bloggade om hur hårt det suger att jobba! Time flies like a motherfucker I tells ya!!!

Nu ska jag och Mikaela gå upp på stan och luncha med min cuz Jana, mkt trvlgt.

Har laddat med lite Baroness (sjukt bra) och High on fire (bör ges fler chanser). Sug på dessa!!!




SLUDGE YOU!!!

...för det onödigt pretentiösa inlägget under. Dags att lätta upp stämningen lite! Det var två bagare och en...smet *ragadish*. Donnerstag idag då, sitter och suger på en kaffe med tillhörande snus och väntar på någon slags gudomlig ingivelse om vad jag ska fylla min dag med. Sitter och lyssnar på liveklipp med Mastodon, som förövrigt är världens fetaste band. Episkt. Jag gillar ordet..episkt. Jag vill att hård musik skall vara episk, och gärna kärv. Kärv är även det ett mycket vackert och mystiskt ord. Böcker får gärna vara episka de med. Kommer osökt att tänka på the dark tower-serien av Stephen King. Både kärvt och episkt. Roland Deshain kan vara en av de kärvaste litterära karaktärerna jag har stött på. Han är som Clintan, fast uråldrig. Revolverman av Gilead. Hile!! Till mig revolvermän. Rid ner dem. Ouch, fick helt seriöst gåshud när jag skrev det där. Orden i kombination med Iron Tusk i lurarna blev liksom...episkt och kärvt. När jag dör vill jag ha följande text på min gravsten.



Kom ihåg, allt är Ka

...fuck that.

Söndag förmiddag. Ledig, fri från akademiska plikter och uppsatsskrivande. Jag sysselsätter mig med mer jordnära, praktiska göromål medans jag väntar på att sjuklingen skall börja röra på sig i sovrummet. Jag tvättar, underkläder och överdelar. Jag har diskat stekpanna och skålar. Diskmaskinen fick ta hand om de mer tåliga, och mindre platskrävande, utensilerna. Ångesten har inte riktigt fått grepp om mina tankar än, trots den nära förestående måndagen. Empiri insamlat under mer intensiva, blötlagda, helger visar att supandet kvällen före står i direkt korrelation till måendet dagen efter. Då jag höll mig till andra gifter under gårdagen: nikotin, koffein och socker, känns min tillvaro mindre tyngd av planlösa reflektioner om det som komma skall.

Dagen är ung, ännu i sin linda. Vidsträckta möjligheter, ändlösa mängder av alternativ ligger framför mig. Och här sitter jag. Snusar, surfar, ännu klädd i urtvättad hårdrockströja och trasiga gymnastikbyxor. Jag borde förvalta denna ledighet på ett sätt som präglas av respekt mot de som en gång fick kämpa för den, men då jag är en del av den förtappade nätgenerationen så har jag inte ork att välja bland alla alternativ som erbjuds mig. Jag sitter här och häver ur mig tomma ord och kvasi-intellektuella formuleringar istället. Skämmes ta mig fan.

Insikten slår mig med all önskvärd kraft: jag måste agera! Jag skall masa min sondmatade röv upp ur min väl använda IKEA-soffa och gå till den lokala Claes Ohlson-butiken för att köpa de där hjulen till min hardwarecase som jag har tjatat om i ett par veckor. Ringa min nyligen hemkomna korsfararvän för att styra upp någon slags samvaro, män imellan. Kanske lyckas jag få ner honom till replokalen, kanske inte. I vilket fall som helst ligger sjävla prestationen i försöket. Peace out bicthes!!!

 

Yes I, brethrend and sistrend. I and I salute springtime. All give thanks and praise to di allmighty emprah Hallie Sellasie I!!!!

Nerå, men visst fan är det skönt att det äntligen är vår? Kände mig tvungen att leta på mina solbrillor. De låg på det mest logiska stället, i skåpet ovanför spisen. Stekflottet satt som berg, men nu är de så freshfresh och så cleanclean!



Fit for a king, I tells ya!!!

Dessa glajjor och jag har, som man säger, history. Vi går way back, och de har ackompanjerat mig på ett antal resor. Inhandlades på H & M till det facila priset av 60 :- inför Egyptenresan 2005, och har sedan dess även varit med i London, Turkiet, Grekland (x 2) och Thailand. Beresta jävlar, dessa Hugo Boss-kopior.

Vi hade ett brejk förra sommaren, då jag fick en liten mid-life crisis och köpte ett par mer traditionella pilotisar på Indiska, men dessa ramlade i småbitar efter en blöt kväll, och vi hittade tillbaka till varandra, brickorna och jag. Nu är vårt förhållande starkare än någonsin, och idag tänker jag premiära dem för säsongen!

VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!!! Motherfucker, det är verkligen vår...det spritter i hela jävla kroppen på mig, och därför ska vi nu lyssna på två obligatoriska vårlåtar. Först ut är the classic, the vårlåt om man så vill. Peps Fuckin Persson och Blodsband....OH BOY!!!!



Haschdimman ligger tät!

Numero två. En classic before it hits the plastic, föratt citera upphovsmännen. Looptroop the terrorist group - Feel so good.



Fetaste flashbacksen från festande med Mobilettvänner. Alle, Honken, Calle B mfl...fyfan vad kul det var! Vi måste hooka upp någon dag i sommar!!

Jäjä, peace out, nu ska jag snart dra och rigga skiten för gig ikväll.

...men jag har haft fullt upp. Tenta, demoinspelning, spelningar, arbetsintervjuer, repa...ja ni hör ju. Jag har inte tänkt att detta ska bli ngt längre inlägg men jag såg en grej i aftonhoran som jag kände förtjänade en kommentar.

Klicka inte en, först kör vi gissningsleken. En man har sagt dessa saker om kvinnor på en datingsida:

"Jättetråkig ser du ut. Du får nog köpa sex"

"Du ser ju helt missbildad ut. Sitter du i rullstol eller?"


Han förklarar sitt beteende såhär:

Själv ska X i dag vara ångerfull och enligt Smålandsposten förklarar han sitt beteende med att han var berusad när han chattade.

– Det är dumt och beklagligt och ynkligt alltihop, säger han till Smålandsposten.

X uppger att han vid tillfället var utarbetad och drack vin för att kunna slappna av kvällstid. Han säger också att han nu "har lugnat ner sig".

Nu kör vi, gissa yrket!

A) Grävmaskinist
B)Kommunalpolitiker
C)Präst

*Rösträkning*

Scrolla ner för svar..





































Präst...bet ya didn't see that one coming

... och jag vet att detta är gammal skåpmat, men jag känner bara att detta inte kan få passera ostraffat. Eller ostraffat, det är ju många innan mig som har reagerat på just detta, men eftersom jag (som alla vet) sitter inne med sjukt mycket åsikter om precis allt så känner jag att måste kräkas lite över det här. Mikaela kommer att slå mig när hon läser detta, som den sanna rojalist hon är, men det får det vara värt. Ni anar kanske åt vilket håll det är påväg, so here goes:

Kvinnan med norra europas mest framträdande käkparti, förstfödd dotter till Svea Rikes högst skattade dyslektiker (taskigt att stava det så krångligt, men jävligt roligt..ungefär som läspa..hmmm jaja) och nazistättlingen, den brasilianska ladsflyktingen med mer botox än vad som kan köpas för allt tingeltangel i tredje riket ska ju som bekant gifta sig. Med ingen annan än en porrgalen (enligt säkra källor på FB) gymägare från dalarnas inavlade skogar. Gott så, det är ju alltid kul när dessa stackars genetiskt utmanade individer finner varandra. Klart dom ska gänga sig..det är inte det.

MEN!!! Hennes fader, en man som får X antal miljoner i "bidrag" från utslitna arbetares skattepengar (som skulle kunna användas till att hjälpa någon som inte har tio lyxbilar i garaget och några tusen kvadrat centralt i sthlm) för att resa jorden runt, dricka sig indianfull på fina viner, titta på formel ett och pola med sultaner med högst tveksamma definitioner av "mänskliga rättigeheter", har nu alltså bett staten om lite mer deg för att bekosta detta bröllop samt skumpafest för europas totala population av inavlade incestuösa rikemansbarn. Lite mer än de miljoner han behöver för att kunna leva det goda livet med ostron serverade i naveln på sjuttonåriga oskulder. Pengarna räcker inte till bröloppet, Silvia har ju redan lagt delbetalningen på ett nytt ansikte.

Konstpaus

Konstpaus

Konstpaus

ÄR DOM HELT JÄVLA SLUTA I HUFVUDET???? Jag visste ju att han hade dyslexi och grava sociala handikapp (kära örebroare) men att han också var efterbliven och girig som en praktjude (förlåt, men det ligger bara så bra i munnen) hade jag faktiskt ingen aning om. Jag gillade inte monarkin innan, och detta lilla utspel har ju inte direkt ökat min vördnad inför konungen af svea rike.

När jag och Mikaela ska gifta oss så ska jag ringa soc. (trots att jag då kommer att ha ett heltidsjobb) och förklara att i och med den nya volvon och plasmateven så har jag helt enkelt inte råd med bröllopsresan till Maldiverna. Jag förutsätter att jag får sextio lock på kontot samma dag, annars ska jag abdikera som kung. Haha, ni kommer att gå under utan min fasta, men varma hand, som leder er blinda får på den smala vägen genom livets alla prövningar,

Jag blir fan mörkrädd....

...är ledordet för dagen. Hade tenta idag, vetenskaplig metod (kvantitativ), evidens och utvärdering i socialt arbete. Jag tog en stor rörtång, knäckte upp skallen från tinning till tinning och lät allt av substans rinna ut så sakteliga under fem timmar. Tretton sidor fyllda med gissningar, skitsnack och ordvrängning blev resultatet så nu känner jag mig ganska tom. Är det inte underligt att man kan bli fysiskt utmattat i hela kroppen av att skriva i några timmar? Det kan ha gått precis hur som helst. Underkänt är inte far fetched direkt, men ett godkänt känns mer avlägset men ändå möjligt.

Detta var den första salstentan utan böcker, så det var lite speciellt. Förvånansvärt många reste sig efter den första obligatoriska timmen och gick därifrån. Jag gissar att de inte kände sig sjukt förberreda. Men men, vi syns på omtentan!



Jag undrar vad fan det är för fel på vädret. För en vecka sedan njöt man av sol och fågelkvitter och kände hur någon slags fördämning brast i själen. Hoppets ljus tändes, och en viss eufori infann sig. I morse fick jag hacka (ja, hacka) bort is från bilen. Inte OK. Det är vår nu, kan vi komma överens om det? Nu har minusgrader och ångest spelat ut sin roll. Dags för sommar och sol, inte ny istid och frostskador på tårna. OK? OK!

I vårpresent vill jag ha en Ludwig Supraphonic 14" * 6,5". Ok? Kirrar du det? Good stuff! Kirrar du det inte? You're on mah shitlist!



Herråvisynssendåråpössåkrambah!

..ja, så kan det kännas ibland. Några jobbiga saker i mitt liv nu (gnäll, jag vet att barnen i Afrika har det värre men vad fan)

• Jag har ingen aning om hur det blir med jobb i sommar. Företaget där jag är anställd (studieledig) varslar 20%, och jag har ingen aning om huruvida jag får en fet känga eller om jag får jobba kvar. Detta leder alltså till
• ...att jag söker extrajobb utan att veta om jag behöver. Kan ju bli lite drygt om jag blir erbjuden ett jobb innan jag vet hur det går med mitt "riktiga" jobb. Detta kommer nog att leda till
• ..att jag går ner i lön, vilket skulle suga get och kanske försämra mina möjligheter
• ...att få åka till indien nästa vinter, något som jag verkligen vill göra.
• Jag har tenta imorgon, och en bestämd känsla att det kommer att gå åt helvete.
• Det snöar. Kom igen, det är fan vår!
• Jag fick tre anmärkningar på besiktningen, varav en har med ABS-givare att göra. En givare kostar 2000:-, jobbigt om det är alla fyra.

Ja, ni ser ju själva. Inte julafton idag direkt. som tur är har jag bra saker i mitt liv också:

• En underbar flickvän som muntrar upp mig hur jävligt det än är.
• Ett, nej vänta, två skitbra band!
• En snäll familj som alltid finns där.
• Möjligheten att utbilda mig utan att betala för det.
• En nyrenoverad lägenhet
• Ett sjukt bra trumset
• Massa bra vänner
• Snus
• Öl
• Mat

Ja, det är ju inte så illa egentligen. Nu känns det bättre.

Pax vobiscum!